Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behöfliga iiu någon af dera vid slutet. Det förtjenar kanske
dessutom att omnämnas, kuruledes Katarina Månsdotters apparition
blifvit på förhand tillkännagifven, så mycket som nödigt syntes,
genom Stenbocks angifvelse i slutet af fjerde akten.
Vi våga ej, åtminstone vid detta tillfälle, tynga
.J.iteratur-bladet’1 med att öka massan af dessa anmärkningar, ehuru
sådant vore oändligen lätt för en, som grubblat på ämnet minst
tiotusen gånger längre, än till och med en så samvetsgrann
recensent som ..Literaturbladets“ skulle hinna med, äfven om det
gälde den vigtigaste bland de tiotusentals skrifter, hvilka
bråd-störta på hans atlas-skuldror — i synnerhet på en tid, då det
nästan ser ut, som vore han den enda man i det här landet,
som läser någon bok eller åtminstone känner något behof att
öfver en sådan fälla något omdöme.
Ett enda ord tillåta vi oss blott att ännu tillägga. Det
vore ett ¡jodt ord för den stackars Daniel Hjort, hvilken
recensenten frånkänuer karakter, äfven i artistisk mening taladt,
der-för att han synes så svag. Men är då icke just denna hans
svaghet hans karakter? Har den af alla vindpustar rubbade,
men dock djupa böljan ej lika mycket karakter som det
knaggliga stenröset? För öfrigt tyckes det som Daniel Hjort vore
svag blott, när det gäller handling. I tanke är han lika stark
som trots någon annan i hela stycket. Dessutom har han den
meriten att vara en äkta finsk individualitet: en drömmare,
anu-nare75 af första sort. Han frätes opp af sina egna funderingar
och derför känner han ett så djupt behof af att gifva dessa luft
vid alla möjliga tillfällen i mer eller mindre välbetänkta, men
alltid välmenta monologer. Men såsom sagdt, till handling duger
han platt intet. Derför bär det ock till fjälls, när han tänker
på att våga sig åstad derraed. — Äfven ynglingen Lubomirsky
skulle kanske förtjena en mention honorable af det skäl, att
han onekligen är en af de konseqvcntast skizzerade i hela
sällskapet. Men vi lemna honom liksom de öfriga gerna åt sitt
öde — det vill säga åt kritiken och läsaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
