Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förgäfves, utan att förmå alstra en enda fruktbärande fläck.
Den har upptagits af den tacksammaste jordmon: väckt upp det
goda, som slumrat deri och kallat fram det bästa, som der
vakat, i dess vackraste blomsterdrägt. Man har känt sig lycklig,
då man märkt sig vara så öppen för det ädlaste, den
producerande förmågan kan erbjuda den emottagande. Ens inre
men-niska ser dessutom aldrig bättre ut än i återglansen af de
glädjetårar, med hvilka fosterlandskänslan, värmd af konstens
brännspegel, fyller vårt öga. Och hvem skulle ej tycka om att se
bra ut på det sättet och att skåda alla andra omkring sig i
samma fägring? Och hvem har ej haft det nöjet vid
åskådningen af lilvets försoningsfulla strid, som utkämpats i dessa dagar
på vår arma teaters tiljor? Hvem känner sig således icke
genomträngd af tacksamhet mot skalden, som så rikligen delat ut
åt allt folk ifrån sin enda skatt de ädlaste håfvor? Andra hafva
guld, glans, makt eller åtminstone lycka. Den stackars
konstnären hör vanligtvis endast talas om allt det der; ser det skimra
på afstånd, såsom den objudne vandraren ser utanför i kalla,
mörka natten festens härlighet skimra ur det briljant eklärerade
slottets höga fönster: hör musikens högt skallande toner svärma
kring präktiga skaror. Honom ensam angår all denna härlighet
ej. Och likväl fostrades kauske dessa toner, som i samma stund
tjusa den glädjedruckna skaran, uti hans varmt klappande hjerta.
Hans hand, som nu darrar af köld, förde måhända en gång
skakad af feberhetta penseln, hvarur flöt denna tafla, på hvilken
tusen lampors förenade sken sammanströmmar derinne. Detta
skaldestycke, som deklameradt, helsas af glacéhandskade händers
entusiastiska klappningar, föddes möjligen i samma hufvud,
hvil-ket i den stunden ej "vet, hvaremot det tröttadt skall sig luta.
Men hvad är det mer? Hans rike är ju ej af denna verlden.
Han har dock sitt, äfven han. Och är hans andes makt af rätta
slaget, herrskar den ju äfven på ställen, der ingen kännes vid
hans lekamen.
Men från den flyktiga skuggteckningen af en interieur,
med förpostfäktningar af konstnärens hvardagslif till förgrund,
återvända vi till den vänligt belysta tafla ur lifvets strid, hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
