Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon räkna kan. Han vet ingenting om dessa jättedrabbningar,
utkämpade både i den nya och den gamla verlden, der
tusentals menniskolif frimodigt livarjc ögonblick rusa mot dödens svalg
som kataraktens svallvågor mot djupen derunder, och der
resultater åstadkommas inom några få dagar, sådana mångåriga krig
sällan medfört förr. Kanske har herr Militärism låtit narra sig
af det tanklöst repeterade pratet om vår tids materialism,
som skall bafva gjort den oförmögen till all uppoffring för högre
syften. Han har ej begrepp derom, att folk, som hunnit till
klart medvetande af sin fulla rätt att menskligt njuta lifvet och
likväl gå i döden, såsom de hade ingenting aU förlora i denna
verld, förtjena en helt annan representant, än herr Militärisms
person förmår prestera.
Men det är ej endast i detta hänseende, herr Militärism
tyckes förföljd af oturen att hedras långt öfver sin förtjenst.
Äfven jag har mer, än jag kanske bort, bidragit att nedtrycka
honom under bördan af en sådan förföljelse. I stället för att
expediera honom, såsom den celebraste bland han föregångare
blifvit affärdad, med ett: udet är skam att täckas tala om en
sådanr’, har jag anställt med honom en mönstring, liksom han
verkligen hade någon betydelse i militäriskt afseende.
Sanningen är, att, om jag hade anträffat denne hjelte på hvilken
teater som helst utanför vårt eget land, skulle jag svårligen kostat
på honom lika många rader, som sidor blifvit honom egnade
här. Jag såg i honom en möjlig våda: han kunde ju bidraga
att väcka missaktning för dem, hvilkas lifselement företrädesvis
städse bör vara aktning, yttre erkännande. Huru kan väl ett
folk fordra, at; dess soldater med gladt mod skola strida för
sitt lands försvar och ära, om de tro sig sjelfve af sina
landsmän ej blott ringa aktade, utan förhånade? Det vore
oförsvarligt, om man glömde, att ett lands krigare med lif och själ sålt
sig åt pligten att, när helst krigstrumpeten kallar, störta sig
viljelöst i mödor, försakelser, dödsfaror. Att det yttersta icke
af dem utkräfves, är blott en tillfällig, lycklig slump. Såsom
allmän regel, utan tvekan, invändning, dröjsmål, gäller
nödvändigheten för soldaten att gå, dit han befalles och dö på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
