Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stycke, vare sig medelbart eller omedelbart, i formélt hänseende
haft mycken ledning af honom, som skällde på garfvarn Kleon,
ulik en garfvarhund”, skulle han väl sjelf sagt, om det gällt
någon annan. Den fantastiska käckheten, som blandar ihop
det möjliga och omöjliga, det sannolika och det otroliga,
bastanta personifikationer af reela förhållanden och de luftigaste
allegorier: den har ^^7yårsskämtet,, tagit i besittning såsom ett
danaarf. Tilläggas må blott, att denna från Aristófanes’
komedier härflytande qvarlåtenskap bland annat blifvit manierad
med synnerlig fyndighet af Aug. Blanche i hans snillrikaste
stycke: (¿1646 och lBilP.
I stället att förlora ett enda ord på Aristófanes’
företräden, framhåller jag hellre de egenskaper, som utmärka
aNy-årsskämtet1’ framför honom. Dessa bestå förnämligast i
frånvaron af den grofkornighet, hvilken väl på ett för oss obegripligt
sätt förtjuste ateniensarene i sjelfva Perikles’ och Alkibiades’
tid, men för den moderna civilisationen kännes anstötlig och
osmältbar. •¿Nyårsskämtet7’ framträder tvärtom ej blott klädt i
behaget af ett städadt uttryckssätt, hvarom redan tidigare var
fråga, utan äfven med den takt och säkerhet att icke lörgå
sig ens då, när lustigheten tyckes nära att släppa tyglarne
lösa, som endast en högre bildning föder och håller vid makt.
För öfrigt är stycket stäldt på qvickhet; och denna rörliga,
ofta nog vanskliga grund sviker icke allenast ej, utan uppbär
mången gång afsigten med lyckligaste påföljd. Valet af
bevis härpå är ej så lätt, men endast derför, att det skall
träffas mellan flera lika berättigade föremål. Jag ville dock
företrädesvis påpeka den melankoliska herr Kris’ påhitt, att ikläda
sig Hamlets skepelse och deklamera i denne, uti krånglika
affärer invecklade, till manlig handling oförmögne grubblares
manér.
Hur helst omdömet om aNyårsskämtet’n må utfalla, skall
svårligen det famösa votum, som afgafs angående den
förolyckade skådespelarn i aLäkarcn y1 *) mycken talang, men icke för
*) Skådespel af A. Blanche.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
