Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofta högst intressanta taflor af det folklif, de återgifva från
tider och förhållanden, helt annorlunda egnade att imponera på
artisten än en finsk bondhop ännu i våra dagar. Ehuru
måla-rene omisskänneligen låta framskina deltagande och välvilja för
det roliga sällskap, de bundit vid duken, känna de sig i alla
fall fullkomligt oberoende af alla skrupler att sjelfva le af
bjer-tans grund åt sina kunder och att hembjuda dem åt hela
verl-dens munterhet. Betrakta deremot det äkta finska, nästan bistra
allvar, hvarmed författaren till „Nummisuutarit” gått till väga
med de personer, hans inre åskådning uppställt för vår! Man
skulle begagna ett nog oegentligt uttryck, ifall man sade, att
han låtit dessa sin fantasis foster undergå en behandling. Han
tyckes tvärtom taga dem, sådana de visa sig, fullfärdiga och
tillåta dem tänka, tala, handla fullkomligt för egen räkning, utan
att på aflägsnaste vis antyda, att det är han sjelf, auktorn,
som låter dem dansa efter sin egen pipa och således har
rätt ej blott att dressera dem efter godtfinnande, utan äfven
att roa sig på deras bekostnad, när han dertill beredt sig
anledning. Om de någon gång, ehuru det händer endast
undantagsvis, tala enfaldigt eller bära sig dumt åt, hvilket
inträffar mycket oftare, sker del alldeles icke för att gifva deras
herre och mästare tillfälle att visa, huru långt hans egen
klokhet och fyndighet lemnat dem bakom eller under sig. I stället
för att intaga en framstående position i förhållande till sitt
sällskap befiuuer han sig naturligt midt i dess hop. Han är dertill
född och rår ej för, att han fått öppna ögon för att se, huru
kamraterna bete sig och dito öron för att uppfatta deras .‘-ätt
att i ord gifva uttryck åt sin inre raenniska. Han har ej ställt
sig på lur för att utspionera deras svagheter och otympligheter
och sedan begabbande sqvallra ut åt allt folk, hvad han
observerat. Han uppkastar sig ej ens till deras tolk: de få föra sin
egen talan, bäst de gitta. Och deraf härrör den förunderliga,
men likväl alldeles naturliga följden, att knappt nog ett enda
ord säges af dem i dramat, hvilket de ej kunde erkänna såsom
af dem sagdt i verkligheten. Och likaså aftecknar sig hvar
och ens sinnesstämning alldeles sådan, den måste, enligt den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
