Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på hedern att gälla såsom sannt menskliga varelser de flesta
bland Beaumarchais’ bröllopsgäster hafva, är det likväl utsagdt
nu, och påståendets giltighet torde ej i brådkast kunna
bortre-sonneras. De i ^ummisuutarit11 uppträdande personerna kunna
deremot svårligen beröfvas sin rätt att erkännas såsom verkliga
menniskor. Och i och med detsamma har äfven Stenvalls
komedi erhållit ett okuilstötligt stöd för den plats inom
lustspelets område, hvarpå den utan betänkande ställt sig.
Dermed är likväl frågan ingalunda ännu afgjord. Och
ställes hon sålunda, att man ej vill tillerkänna titeln af komedi
åt ett stycke med komisk syftning på andra vilkor, än att det
uppfyller alla fordringar, dem scenen gör gällande, då är det
fara värdt. att yNummisuutarit” få stanna utanför komedins
stängda dörrar. Men får den tillåtelse att existera i egenskap
af komedi ända till dess, att den genuint finska scenen —
der-borta i vida fältet — hinner få dörrar jemte några andra lika
oumbärliga tillbehör, så är den tillintetgörande katastrofen ännu
icke så nära för handen.
Men äfven om finska språket hade en verklig scen med
hvad dertill hörer, är det alldeles icke omöjligt, att
¡.Nummi-suutarit”, åtminstone delvis, kunde utsättas för de hala tiljornas
pröfningar utan att nödvändigt snafva. Så skulle t. ex. hela
den med synnerlig raskhet genomförda andra akten erbjuda åt
dertill lämpliga sceniska artister icke få tillfällen att i en
fördelaktig dager visa sin talang och åt åskådaren anledningar att
röja sin urskiljning och omdömesförmåga, utan att hans tålamod
blefve satt på hårdare prof, än äfven den mest kritiskt stämde
dödlige är skyldig uthärda.
Tages då tålamodet verkligen i anspråk vid
sysselsättningen med „Nummisuutarit?” Och ifall frågan måste besvaras
jakande, huru kunde väl ett sådant medgifvande förlikas med
det mer än vanliga intresse, stycket obestridligen väcker?
Läsaren behagade erinra sig, att dessa frågor framkastas i
följd och sammanhang med den, huruvida stycket motsvarar
scenens fordringar. Också torde väl ingen finna sig föranledd
att göra dem af någon annan orsak. Betraktar man „Nummi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
