Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niska och det samhälle, mot hvilka han sig förbrutit, lyftar
honom på en gång till en så menskligt ädel ståndpunkt, att ingen
kan utan uppriktigaste deltagande följa honom dit opp, och
kringgjuter honom derjemte med en så älskelig glans af
idealitet, att man skulle känna sig lycklig, ifall man vågade i honom
se en sanningsenlig typ af finska folkets karaktär.
Afven skymningssidorna, för att icke säga nattsidorna af
denna karaktär sakna ej heller i dikten sina skarpt utpräglade
representanter. Naturtroheten, hvarmcd äfven dithörande
teckningar blifvit utförda, lärer uppväcka bekymmer och skrupler
åtminstone bland dem, hvilka föreställa sig, att en dikt i
poetisk mening liar fullt ut samma rättigheter som en lögn i
prosaisk, det vill säga, att hvardera endast då uppfylla sin
bestämmelse, när de innehålla raka motsatsen af det, som sanningen
har att påstå. Det är ett skrymteri, hvars vidrighet ej ens de
menlösaste motiver förmå undandölja, då man beskärmar sig
deröfver, att Stenvall icke sparat på slagskuggor vid
målningen af finska folklifvets dunklare partier. Med en förtrytelse,
hvilken skall gälla såsom ett slags surrogat för patriotism,
utropar man; „det är fasligt hvad det drickes på styckets
bondbröllop; det supes ju alldeles ohyggligt på krogen och äfven
annorstädes!“ Det är visst, tyvärr, så. Men drickes och
supes det då ej i Finland också vid andra tillfällen och på andra
ställen än författarns af „Nummisuutarit“ imaginära
tillställningar? I ett land, hvars bondestånds verkliga representanter
kämpa i det yttersta, liksom för sitt palladium, för rättigheten
att bränna aqva vitae — ännu uti denna stund ringer hemskt
uti mina öron en bland dessa bränvinsskyddsherrars med högsta
patos uttalade ultimatum: „men vi bränna ändå!“ — der må
det väl ursäktas, om samma stånds poetiska målsmän
konsum-mera något rundligare af det öfverflöd, deras prosaiska
ståndsbröder så rikeligen producerat. Och vet ej våra dagars
krö-uika oafbrutet berätta om utbrott af vildt sinnelag i detta land,
hundrafaldt ohyggligare än det värsta, som möter oss i
„Num-misuutarit“, bragder, för hvilka sjelfva Irokesarenes lagrar måste
vissna i skuggan? Älskar man sitt land på allvar, så bör man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
