Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej blott den fulla betydelsen af uppmuntran, utan af
någonting ännu mer. Denne tänker, säger kanske åt någon,
om hvilken han är säker, att han med bonom kan tala
såsom med sitt eget samvete: jag hade varit räddad, ora det
priset tillfallit mig! Och han hade bordt få det: få det, men
ej såsom en högfärdigt bortkastad nådegåfva; få det, ej
derför, att kojan, der han dväljes, är så trång, utan af det
skäl, att den kojan kunde bli utgångspunkten för en bana af
oberäknelig vidd; få det, ej derför, att han tryckes ned af
stundens nöd, utan derför, att framtiden i rikaste mått kunde
tillhöra honom: få det slutligen ej derför, att han höljes
af dunkel ännu, utan emedan i hans ande är tändt ett gry,
som lofvar att upptända en gryning för fosterlandets
lite-ratur.
Stadd för ögonblicket ungefärligen i en sådan situation
och begåfvad med möjligheten af en dylik framtid, utgaf en
ung man, Joh. Ludv. Runeberg benämnd, för flera decennier
tillbaka ett häfte lyriska dikter och ett poem af större
omfång, kalladt „Elgskyttarne“. Representanterne af landets
finaste bildning kände sig i den tiden stötte liksom af en personlig
förolämpning genom en mängd triviala, med den fransyska
poetiska nomenklaturen föga öfverensstämmaude uttryck, isynnerhet
uti sistnämnda dikt. Och äfven personer, hvilka ej hade fullt
ut lika giltiga anspråk på att föra den nationella hyfsningens
talan, läto ändock oss andra veta, att „allt, hvad Runeberg
skrifvit, ej var tillsammans värdt en enda rad af Tegnér“. Med
sorg och äfven mindre resignerade känslor förnams det dystra
resultatet af konsistorii akademici omröstning, som vid
bortgif-vandet af ett fattigt literärt understöd dömde Runeberg ovärdig
att komma i gunstig åtanke. Man kan således lätt föreställa
sig, huru det hade gått, ifall dylika literära premier som de nu
ifrågavarande kunnat då disponeras till uppmuntran för
inhem-ske literatörer, om den åldrige Franzén fått räknas bland desses
antal. Utan allt tvifvel skulle man trott sig böra företrädesvis
uppmuntra just honom medels några hundra rubel. Men ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
