Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Företal till skådespelet „Margareta“
af A. Kivi.
Öfversättning från finskan*).
Vår historias storartade minne kastar sitt mörker öfver
denna af snille blixtrande dikt, och dess mörker har skaldens
eget oändeligen dystra öde gjort än svartare. Hans starka andes
sista skapelse bjudes här åt samtida och kommande slägten.
Det är ej en från grafkullen väckt minnesgåfva; detta vore ännu
en tröst. Men sida vid sida af de kamrar, i kvilka den finska
hufvudstadens trötta andar få hvila i ro, finnas på samma
Lappviks strand andra kamrar, hvilka ehuru ljusare likväl sällan förmå
upplysa de förmörkade tankedjupen hos de andar, som dit
förirrat sig förbi grafvarna.
I en af dessa förfärliga kamrar, afsedda för dem, hvilka
blifvit bortryckta från oss, men dock ännu ej fått bli
kyrkogårdens invånare, befinner sig gömd för våra blickar, ehuru ej
för vårt medlidande — Stenvall, Kivi. Hans nära granne på
samma ställe, i samma sinnestillstånd är „Daniel Hjorts“
genialiske skapare. Det är ej en alldeles ringa sak för ett så
*) Detta företal, skrifvet al’ Cvgnseus på svenska,
beledsagade i finsk öfversättning den första, år 1871 utkomna upplagan af
skådespelet „Margareta1; originalet har ej anträffats, hvarför detta
företal i öfversättning måste meddelas. Se för öfrigt anmärkningen
till denna sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
