Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätthållandet af dessa ovanliga gåfvor, att man snarare förvånas
öfver lifskraften i denna sega poetiska natur, som ända hittills
förmått afvärja hotet af undergång. Och likväl skulle Kivis
snille behöft så litet i och af det stora hela för att
tillgodonjuta en menskligt dräglig existens. Och det lofvade åt hela
vårt land en vinning af ära, hvilken genom ingen frikostighet
från samhällets sida kan någonstädes åstadkommas, der naturens
slösande hand icke först lagt den rätta grunden. Det skall i
alla tider räknas Finska Literatursällskapet till heder, att det
stundom genom sitt välvilliga erkännande upprätthållit Kivis
svigtande lefnadsmod och genom materielt bistånd räddat honom
från att redan gå under, krossad och förlamad genom bristen
på det nödvändigaste.
Vår orubbade och orubbeliga tro är den, att sällskapet
gjort sig väl förtjent af landets literatur genom det ädelmodiga
bistånd, detsamma äfven senast låtit vederfaras författaren af
„Seitsemän Vcljestä“. Eliuruvål denna bok ingalunda kan anses
motsvara de anspråk på finess, som böra ställas på en upplaga
kastigerad in usum Delpllini, innehåller den ändock ett så rikt
mått af poetiska egenskaper åt flerahanda håll, att sällskapet
liar full rätt att tillbakavisa förebråelserna för dess utgifvande
med Thorilds oförgängligt sanna sats: intf t arbete göres för sina
fels, utan för sin merits skull. Ifall man lika hårdhändt, som
puristerne hos oss vilja det, i andra länder nagelfore med
folkskrifters innehåll, då komme äfven sådatie mästare som
Björn-stjerne Björnson, den fromme Gotthelf m. fl. jcmmerligen till
korta. Det enda, som utau barmhertighet borde i och från
„Seitsemän Veljestä“ fördömas, vore en tendens till osedlighet
och dit hörande detaljer. Men någonting sådant torde äfven
den af bitterhet mest skärpta kritik svårligen lyckas derur
framdraga.
En sådan bevisning vore också di t mest förvånande
konststycke, då man känner, att den ledande tanken i författarens
skildring är den, att bildning och god sed äro nödvändiga för
menniskans frihet, frid och lycka. En vanlig
tendensroman-författare skulle kanske inskärpa denna sanning hos sina läsare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
