Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin Saul, stöter man icke på honom såsom på en vildfrämmande
figur, om hvilken man först med möda måste göra sig någon
föreställning. Hvar och en har genast en sådan föreställning,
ehuru naturligtvis mer eller mindre klar, för sig i sin inre
åskådning. Denna, åtminstone halffärdiga föreställning kan
således diktarn, utan allt för mycket bråk med undanskaffandet
af obehöriga råämnen, omgestalta efter sina speciela syften,
ungefär som bildhuggaren gör det med en staty, hvarvid han
omsider får lägga sista handen.
Men jemte denna obestridliga fördel af en på förhand gifven
bekantskap, erbjuder ämnet för ifrågavarande dikt en annan
lika väsendtlig, ehuru af alldeles motsatt beskaffenhet. Det
ofantliga afståndet såväl i tiden som rummet hindrar de
framställda föremålen att tränga sig på oss med verklighetens
brutala anspråk att uppfattas alldeles sådana, de vilja blifva
skärskådade, utan att lemna inbillningskraften något spelrum att
ställa och se dem, såsom det för henne tacknämligast synes.
De uppstiga, dessa Morgonlandets i en tidernas gryningspcriod
sig bildande gestalter, ännu insvepta i en morgondimma, som,
ehuru genomskinlig och solbestrålad, likväl hindrar oss att
mönstra dem på samma sätt, som vi förfore med vårt dagliga
umgänges figurer. Denne herdegossc, som af sin fader utsändes
att spana efter några åsninnor, syntes väl redan då hufvudet
högre än allt folk; men för efterverlden har både hans egen
personlighets storlek och den grund af land och folk, hvarpå
han egde att röra sig, vuxit till i kolossala proportioner.
Och till dessa föremålen förstorande omständigheter
kommer ännu en annan ingalunda minst vigtig. De hafva ju
sammanvuxit med intrycken, som vår religiösa känsla allt ifrån
barndomen i så rikeligt mått emottagit med from barnatro, på hvars
styrka inga tviflets demoner ännu då hade hunnit fresta sin egen.
Men med denna omständighet har jag vidrört en punkt,
hvilken, långt ifrån att erbjuda vår poet en fördel, kunde från
vissa håll tillskynda honom, om också kanske icke nu mera i
vårt land en våldsam fördömelse, likväl åtminstone den sorgliga
anblicken af mycket bekymrade miner i anledning af de poetiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
