Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betjenar sig af ett yttre medel, om än vi, vana som vi äro att
använda detta medel för andra hvardagliga ändamål, lätt
förglömma, att poesin, om den blefve i afsaknad af ett medel, för
evigt skulle förblifva så immateriel, att på sin höjd den, i hvars
sinnen en känsla derför hade vaknat, af denna kunde hemta en
förgänglig, snart bortdöende glädje. Men likasom t. ex. stenen,
om den ock användes till mångt och mycket annat, främst är
oumbärlig för byggnadskonsten, helst då denna antager de
storartade formerna, så är äfven orclet, språket, om det än i
sanning brukas och missbrukas mer än sjelfva stenen, dock det
lifsvilkor, hvaraf obestridligt poesins förverkligande beror på
områden, hvilka utvidga sig intill gränser, hvilka snart nog stämma
öfverens med verldsgränserna.
Så länge som poesin framqväller ur folkkänslans
gemensamma källa, hvars såväl djup som yta äro något så när
likartade på hela det område, dit den närmast hänför sig, kunde det
nog se ut, som om någon egentlig insigt i språkets
formfulländade användande såsom medel hade svårt att uppstå. Och likväl
bevisar redan vår egen finska folkpoesi genom sin natur, att en
sådan insigt obestridligt kan förefinnas, hvad beträffar icke blott
kraften af det poetiska uttrycket, utan ock i lika så hög grad i
dess förvånadsväckande ljufhet och behag. Af helt andra skäl
kunde man på motsatta sidan förutsätta, att för ett utbildadt
och till alla sina delar redan stadgadt språk ej uti allt för
anmärkningsvärd grad stode till buds virtuositet vid behandlingen
af språket såsom medel för poesin. Och likväl varseblifver man
i alla tiders och alla länders konstpoesi vissa likasom
höjdpunkter, hvilka erbjuda oss anblicken af en jemförelsevis högre bragt
insigt i detta hänseende. Intet vore lättare, såvida det ej vore
fullkomligt ändamålslöst, än att i fråga om vårt lands svenska
poesi stanna förundrad vid företeelser, hvari klangen, välljudet
är ett så oskiljaktigt kännetecken som musiken påstås vara det
för sferernas dans i den toma rymden.
Hvad nu vår författare till sorgespelet „Saul“ beträffar,
så har han i språkligt hänseende stått på en gång uppburen
och hejdad af alla de fördelar och svårigheter, dem ett öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
