Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillfälle och sannolikt äfven för alla kommande att påpeka
endast den omständighet, som omedelbart föranledt nedskrifvandet
af dessa reflexioner.
Johan Jakob Nervänder är ett namn, för hvilken man
hyser traditionel respekt, såsom betecknande en af de mäktigaste
intelligenta krafter, detta land någonsin framfödt. Till de flestes
öron har också kanske hunnit, att Nervänder författat en skrift,
benämnd „Jephtas bok“. Men om man vidare spörjer angående
den närmare beskaffenheten af denna bok. befarar jag, att
flertalet af den finska bildningens målsmän, som undergått sin
utvecklingsprocess under senaste tvänue decennier, kommit att
lemna hela den boken utanför och ovidrörd af detta andeliga
smältniugsarbete. Och det är stor skada redan i allmänhet;
men särskildt derför, att genom frånvaron af läsarens
bekantskap med den boken ett väl beböfligt stöd är undanryckt den
åsigt, jag nu går att uttala, och som jag anser icke oförtjent af
ett allvarligt begrundande.
Medan Nervänder i siu ungdom ännu laborerade med
lösningen af sitt mest maktpåliggande lefnadsproblem: det, som
skulle visa lians ande den rättaste vägen, hvilken haa borde
bryta åt sig inom vetandets verld, förde honom lians
undrans-värda divinationsförmåga äfven till orientaliska studier, af hvilka
han då, liksom också sedermera, trodde, att betydliga frukter
stode att skörda för finsk intelligens. Sjelf stannade han
huf-vudsakligast vid hebreernes poesi, som på hans själ utöfvade en
förunderlig dragningskraft, hvilken fick sitt varaktiga uttryck i
„Jephtas bok“, hvan Nervänder poetiskt behandlade legenden
om den väldige israelitiska domarens dotter och hennes dystra
slut. Detta ämne var till sin grund och väsende i hög grad
tragiskt: och likväl leddes Nervänder med finaste takt att
arbeta detsamma i en form, som erbjöd både hans skaldiska
individualitet och hans uppfattning af lämpligaste sättet att behandla
detta ämne större fördelar, än ett försök åt det dramatiska
hållet lofvade honom. I stället för att låta skilda akter utgöra
råmärken för den poetiska framställuingen, fördelades denna på
flera smärre stycken, motsvarande hvad man nu för tiden kal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
