Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lar romanser eller kanske rättare sagd t ballader, i livilka den
tragiska tonarten genomklingar den episka berättelsen eller
lyriska utgjutelsen, som dels omvexla med, dels sammansmälta i
hvarandra.
Det hade varit ett i allo tacknämligt försök, ifall
författaren till „Saul“ hade föresatt sig att lösa sin uppgift i samma
form, hvari Nervänder bearbetade sin. Jag vågar vål ej påstå,
att den förre i sådant fall skulle lyckats fullt ut lika väl som
den sistnämnde: ty i „Jephtas bok“ anträffas äkta perlor af
oförgänglig skönhet, såsom t. ex. sången om Jordanfloden. Men
att „Saul“ i sådau omklädnad i alla fall hade tagit sig långt
bättre ut än i sin nuvarande sönderbrustna rustning, tager jag
för alldeles afgjordt. Måhända hade det då varit tänkbart, att
man kunnat finna på någon möjlig plats till och med för den i en
israelits mun af gamla stammen allt för fabulösa
islossningshisto-rien, hvarmed läsarens fantasi introduceras i — Palaestina.
Men ehuru det varit meningen att åt „Saul“ gifva en
dramatisk sammanhållning, sönderfaller det såsom ett helt menade
stycket ofta nog, såväl i ett som annat afseende — såsom
redan ofvanför påpekades — i idel fragmenter. Utom det att de
såsom egentliga monologer uppgifna talöfningarne stundom
genom sina fruktansvärda dimensioner — se t. ex. den i börjau
af femte akten — spränga kontinuiteten, visa sig äfven de
delar, som vilja gälla såsom dialog, ej sällan såsom en serie af
monologer. Och hvad som än värre är, hufvudfiguren i stycket
eger icke i sitt väsende någon sammanhållande centralkraft, utan
kastas än hit än dit, ej ens af sitt eget retliga och
hållnings-lösa lynnes nycker, utan i följd af den nesligaste yttre inflytelse,
utöfvad genom en — Doeg.
Af denne edomit, hvilken i Samuels första bok omtalas
såsom ett städse beredvilligt verktyg för Sauls blodiga nycker
och infall, en prototyp för alla tiders despot-handtlangare, som
,,ej känna annat än tjensten“, har här gjorts ej blott den arme
konungens, utan på sätt och vis hela tragedins onda genius.
Det är denna eländiga figur, som, egande med Shakespeares
Jago ingenting annat gemensamt än det arga hjertat, ehuru vis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
