Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begärde förklaring öfver lians ord, tilläde han: bearbetningen
heter „Daniel Hjort“.
Vår grekiske herre har naturligtvis glömt, att jag skref
ett företal till „Daniel Hjort“, då stycket särskildt utgafs. Han
vet således icke, att jag deri ej nämnde ett enda ord om dess
författares egen tanke angående Claes Flemings dramatiska
möjlighet, åtminstone i förhållande till möjligheten af hans egen
dikt. Lika litet antydde jag något sådant, då jag hade lyckan
att föranleda då varande styresmannen för Sveriges första scen,
baron Stedingk, att öfverflvtta „Daniel Hjort“ på denna. Nu
har jag, derlill drifven af herrns bakom den grekiska
bokstaf-ven spotska: „såsom bekant dramatiska omöjligheter“, omnämnt
saken i den förhoppning, att framtiden ej skall bekräfta
mannens fruktansvärda anatem. Jag stöder denna förhoppning på
en erfarenhet, jag under några studier i menskligbetens
kulturhistoria tror mig hafva vunnit. Jag har nämligen aldrig der
märkt, att sådana arbeten som Claes Flemings och hertig
Johans vara eller icke vara i sista instansen afgjordes af
namnlöse herrars påståenden utan bevisning äfven, om de gömde sig
bakom sköldpaddsskalet af mer än en grekisk bokstaf.
Det är sorglustigt, att se den segerstolthet, hvarmed han
afgör ett tredje af mig författadt styckes undergång, åt hvilken
han ej ens unnar trösten, att åtminstone den varit tragisk.
Förunderligt är det att se honom, uppträdande såsom en stark
hämnare af den orättvisa, våra sceniska artister i gemen och en
bland sångerskorna isynnerhet hade fått uppbära, förglömma
totalt den lärorika berättelsen om bagaren, som tick sota för en
smed. Herrn sjelf bakom den grekiska bokstafven kan ej vara
oskyldigare till denna ovänliga stormlöpning än författaren af
„Pygmalion“. Den herrn hade varit i sin fulla rätt, om han
åtnöjt sig med att framhålla, att jag ingen rimlig anledning hade
att beklaga mig öfver den sceniska direktionens förhållande vid
uppförandet af nämnda stycke. Det var från oblida
förhållandens sida de svårigheter, dem direktionens välvilja ej förmådde
aflägsna, hopade sig emot Pygmalions första steg på vår scen.
Jag hade skrifvit hufvudrollen i stycket med ständig hänsyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
