Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej för Er sakna allt intresse. Ni blefve i vidrigt fall sannolikt
ensam om er mening — och mer än någon borde ni hunnit
öfvertyga Er derom, att det ej är godt att lefva allena. Men
hvad helst Ni härom må tänka, lärer Ni ursäkta, att jag anser
en sådan folkförsamling som den ofvannämnda för en af de
mest vördnadsbjudande, som i vårt fädernesland kan
sammanträda.
Tänk Eder blott, min herre, tolkarne för de heligaste
intressen, de der lyfta till himlen mer än en lialf miljon
men-niskobjertan, klappande på vidt aflägsna trakter i städer och på
bygderna, i skogarnas ödemark och vid odlade tegar, tänk Er
dem församlade till endrägtigt, allvarligt rådslag. Tänk er dessa
själasörjare — såsom det gamla språkbruket skönt målande dem
benämner — sammanträdande för att meddela hvarandra
skörden af sin rika, mångsidiga erfarenhet och för att med en själ
och ett bjerta se till, hvaraf församlingarna månde göras behof.
Fulla sexton år hade hunnit flyta hän, sedan ett dylikt möte
senast egt rum. Och en half menniskoålder lemnar aldrig det
slägte, på hvars lifsvingar det ilat fram, tomhändt på —
erfarenhet. Men rikare än annorstädes måste väl skördarne utfalla,
der skördarene äro män, satta att utsprida himlens utsäde på
jorden.
Redan det personliga sammanträffande med män, hvilkas
namn allena mången gång länge varit en kärt, gör lijertat godt.
Men innerligare gläder det sig ändå deråt att få trycka någon
allt ännu lika trofast hand, hvilken barndoms- ocb
ungdomsväu-skapen i längesedan flydda tider uti skolan eller vid
universitetet lagt uti ens egen. Äfven detta är ju en bland de
härligaste frukterna af ett ungdomligt lif, tillbragdt uti akademiens
he-speridiska lunder, att ögat i dessas solsken oftast finner de
vänner, dem ej ens dödsens natt förmår göra för oss
oigenkänne-liga. Och sällan ter sig ju för oss efter långlig skiljsmessa en
sådan väns ansigte, utan att för minnets blick framträder liksom
en hel personifikation af så mången tillsammans njuten glad
stund eller af delad smärta, hvilken äfven, sedd uti den gemen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
