Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framtiden, i hvarje mening af uttrycket. Ventilationen för sig
gick på vetenskapernas aflidna modersmål. Slutorationen
af-handlade de döda språkens studium. Min herre inser således
lätt, att anledningar till dödsbetraktelser för ingen del
saknades. Till detta allt kom, att samlingsrummet var detsamma,
der den i Finlands käfder evigt märkeliga första landtdagen
hållits. Om denna påminte äfven sorgligt den i rummet uppställda
stora taflan af Thelning. Ack! hädangången från de lefvandes
dagsljus var ju längesedan Han, som utgör dess ljuspunkt, Han,
hvilken står der med strålande blick, flytande ur ett hjerta,
hvilket, om dess känslor kunnat strömma ut öfver allt folk,
badat detta i ett haf af sällket. Bortgångna äro nära nog alla
de, som omgifva Honom — på duken. Förgångna, ofattliga nu
mera äro de känslor, som kämpade i dessas bröst, der de stodo
mellan en forntid, hvarom de blott visste bestämdt, att den var
förbi för alltid, och en framtid, hvarom de visste — intet. Att
att uttrycka alla dessa känslor hade varit ett Herkules arbete,
värdigt en penselbeväpnad Shakespeare; — men Thelning
delade, tyvärr, hela den öfriga mensklighetens lott och var det
ej. Blicken, vändande sig bort från denna tafla af förgånget
lif, möttes på salens motsatta sida af en om möjligt än mera
vördnadsbjudande bild. Ty den framställde ej ett enda
flyktande tidsmoment blott; den var en i lekamlig gestalt
framträdande sammanfattning af Dära ett århundradens vexlande
skiften. Silfverhårig satt der en Nestor bland det finska
prester-skapet, hvilken redan hade hunnit tillryggalägga fem decennier
vid den tiden, då scenerna för Thelnings tafla utvecklade sig.
Den, som skrifver dessa rader, erinrar sig endast halfdtinkelt
de föremål, som skymtade förbi hans barnablick under 1817
års prestmöte i Borgå. Hvad förvandlingar har likväl det sen
den tiden framhvälfda fjerdedels seklet ej redan fått tid och
rum att framkasta! De, hvilka då voro män, som förde ordet
bland Zions väktare, äro på få undantag nära icke mera. De,
som då just mognat från ynglingaårens gyllene ålder, stå nu
med livitnade hjessor, de der «mogna till skörd"’1. Ett halft
sekel till — denna handvändning för den fort ilande tiden —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
