Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan döden isbelagt böljan, och mången vinter öfver grafven
bredt det steia bårtäcket! Kanske skulle den i förra fallet
likväl möjligen bjelpa till ait litet tidigare än annars göra barmen
bård under likgiltighetens, om ej förtviflans klämmande pantsar?
Kanske! Men i det senare, der den ej mera kan skära i ett
lyssnande öra, hvad blefve väl vinningen? Spörjarn skulle
åtminstone fått lätta sitt hjerta, och detta är ju för en sådan
stundom vinning nog. Det lönar således måhända mödan att
fortfara med denna examen rigorosum. Den som en gång
hunnit så långt att blifva till en sådan uppkallad, behöfver ju
dessutom ej befara mera någon repnls — äfven om han intet svar
kan afgifva på de frågor många, hvilka kanna göras. Han
slipper ju med skammen allena. Detta allt har visserligen den hårda
lotten att vara sanning. Men föga frestelse ligger ju uti att
följa en sådan sannings fana.
Måhända måste det likväl medgifvas, att Thelnings öde i
det hela var motsatsen till Almqvists tragiskt tecknade målares,
hvars anlag bestämde honom till stora ting, men hvars fatum
trampade honom med jerufot ned till det obetydliga. Men skalle
Ni, min herre, sett honom, den ensamme anakoreten i den stora
staden, uti den lilla vindskammaren, der han tillbragte de sista
bittert ljufva stunderna af sitt tysta lif; hade Ni sett detta
fint-bildade, djuptfårade anlete, hvari tidens harf pressat ned så
månget sorgens frö; hade Ni hört honom tala med den
vemodiga stämman om, huru förfelade alla hans taflor — äfven de,
på hvilka han satte det mesta värde — voro; då hade Ni ej
haft hjerta att gifva honom häri full rätt, och än mindre att
genomgå med honom en repetitionskurs angående den
ofvan-anförda iskalla frågan. Ni skulle ej haft den brutala
ändarättframhet, som erfordrats till att förbittra Thelnings veka,
finkänsliga konstnärssinne. Och dock skulle Ni handlat lumpet, ifall
Ni afstått derifrån endast af ett nedlåtande medlidande. Talade
ingenting menskligt uti ert menniskobröst deremot, då hade Ni
verkeligen gjort bättre uti att följa er böjelse.
Af denna Thelnings sinnesstämning, så genomskinlig utaf
den mildaste grannlagenhet, bor i min själ ett minne, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
