Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss deremot kasta blicken på uppfattningen och framställningen
af herr von Wrights vinterlandskap, och förnimma verkan deraf!
Der tycker man ju sig se snön skjuta blommor och känna den
dofta. För den målarn är vintern ej en styggelse: han fruktar
den ej såsom ett oundvikligt ondt, hvilket med resignation
måste emottagas. Han älskar den; han är förtjust deraf. För
honom är denna mjellhvita, tina, graciösa snömatta lika ljuflig
att kännas vid, som frasandet af älskarinnans sidcnklädning, då
hon med lätta fjät nalkas, förekommer hänförande för hennes
älskare. Och hvilket skärt rosenskimmer andas ej ur denna
snö, såsom ur kamelians kalk, ur flickans liljehvita kind. Det
är ej smink, ej färg en gång. Det är en flyktande rosenånga,
som tjust af snölindans behag sänkt sig ned till den och
konsoliderat sig deröfver.
Äfven vid fulländandet af detta sitt verk har artisten sökt
begagna alla resurser, konsten erbjuder. Men han har gjort
det med en försynthet, den man nästan kunde kalla religös,
in-gifven af farhågan att profanera naturens, för honom heliga
närvarelse. Ty bans umgänge med naturen är den troendes kult.
Han lyssnar andaktsfullt till dess anderöster och förnimmer dessa,
då de för andra förklinga såsom ljuden af ett bortdöende eko.
Naturen lefver för artisten såsom hon lefde för greken: men
idealiserad liksom för denne. Och i hög grad anmärkningsvärdt
är det, att samme målare, som med mikroskopisk noggranhet
porträtterat lynnet af hvarje gren, af äfven den minsta
snö-höljda qvist på de träd, han låter skjuta upp ur sin tafla, ej
kopierat det hela efter någon viss för handen varande terräng.
Han komponerar fritt efter gifna motiver, sammansmältande
konstnärligt de från flera håll uppfångade momenterna till ett helt,
som, ehuru idealiseradr, tyckes böra företinnas någonstädes i
verkligheten, likasom man tror den hembygd, kärleken till
hemmet ännu i fjerran ställer fram för minnets blick, hafva sin
fullt motsvarande verklighet. Denna omständighet, att herr von
Wright kopierar med oöfverträfflig trohet blott detaljerna, men
ej det hela, bidrager till att rädda åt hans pensel en frihet och
raskhet, hvaröiver man öfverraskas desto mer, som dessa egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
