Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skaper tyckas stå i strid emot eller åtminstone synas icke
fullkomligt förenliga med den skrupulösa sanningen i det enskildta.
Men såväl de djerfva penseldragen, som de af
sanningskärlekens samvete ledda, äro hos herr von Wright icke något
studeradt, något beräknadt. De äro endast ovilkorliga uttryck
för inspirationen, för snillets fina gehör, som omedvetet förer till
till hans själ de eviga ljuden från djupet och från skyarna.
Det målade träder fram såsom den jungfruliga vegetationen på
rik mark i urskogames famn, med en spontaneitet och en
lef-nadsfriskhet, som intet trationelt åkerbruk” och ännu mindre
något drifhus förmår framalstra. Förvänd genom det myckna
förkonstlade, hvilket i verlden går och gäller såsom skönt,
förvånas man öfver, att det sköna kan vara så enkelt, som
skönheten af herr von Wrights tafla är det. Och ur denna enkelhet
höjer sig något sublimt, som skulle förvåna än mer, ifall man
ej besinnade, att all hög sanning ändock är enkel. Och kanske
är det just denna sublima enkelhet, som främst så oemotståndligt
talar till en icke bortkontslad känsla. Det har blifvit mig
be-rättadt, att tårar af rörelse frambrustit ur ögon, som fästats
vid denna snöidyll; och berättelsen förekommer mig ej otrolig.
Sådan är det verkligt skönas rörande förmåga, äfven, då intet
egentligen sentimentalt element ingår deri. Jag känner en, som
då han för sista gången såg den italienska månen stirra ned på
katedralen i Milano, ej förmådde hindra, att nattens fläktar
fingo tillfälle att leka med en tår till. Och likväl stod der
blott en främling försänkt i beundran af en för honom
främmande, om än odödlig skönhet. Hvarför skulle då ej en ädel
känsla kunna tåras af sällhet, då den har för ögonen den
Ijuf-vaste bild deraf, huru vackert ändock ett litet stycke af vårt
land, det egna, kan vara der borta bak bergen, då det ses och
uppfattas med kärlekens varma solblick?
Men bakom bergen finnas ej blott ljufhet och behag. Der
finnes ju äfven folk. Också är en idyll, dess lokal vare då
Sicilien eller Savolaks, det förutan endast half och knappt nog
detta. Artisten har poetiskt fattat och uttryckt sådant. I en så
fridfull nejd, som hans taflas, måste friden bo: hafva sin bostad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
