Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skall det ej kännas Ijuft för Alexander den II:s ädla hjerta,
att beteckna denna gräns med ett minnesmärke, kring hvilket
alla sånggudinnor komma att hålla vakt? Redan såsom
Storfurste lyssnade han med kärleksfull uppmärksambet till den
finska andens kraf. Och nu, då all makt ligger i hans hand att
göra, hvad godt och högsint är, skulle Han ej med glädje
ut-öfva makten till att låta full rättvisa vederfaras detsamma?
Saken talar ju redan oemotståndligt för sig sjelf. Och kunde
hon påräkna den lyckan, att hennes talan blefve med
öfverty-gelsens värma och fritt mod utförd inför thronen, vore det ju
att misströsta om det ädlas seger på våra fäders jord, om man
i detta fall betviflade dess segervinning *).
Anmärkning.
Då jag nu, tolf år efter det de blefvo nedskrifna, varit
föranlåten att genomgå ofvanstående rader, som andas den
gladaste förtröstan, visar sig väl mången ljus förhoppning från den
tiden förbytt till en töcknig illussion. Och likväl vore detb lott
en ännu mera töckenhöljd glömska eller otacksamhet, som ville
förneka, att den friska fläkt, livilken då upplifvadc våra sinnen,
utkastade frön, lofvande de vackraste frukter äfven åt den
inhemska konsten. Utan tillhjelp af denna fläkt hade vår slukande
Minotaurus, benämnd Helsingfors nya teater, svårligen förmått
finna en väg genom labyrinten af omöjligheter, hvilka ihärdigt
motsatte sig hans förvandling från myt till verklighet. Och det-
*) Jag kan ej formå mig att nedlägga pennan utan att påpeka
en omständighet, som, fastän den har sin rot inom en sfer
nedanför den egentliga fria konsten, likväl förtjenar tagas med i
beräkning vid talet om henne.
Man inbillar sig fåfängt att ens kanna upphjelpa industrin
i något högre mening, utan att taga sin tillflykt till konsten. En
sådan förutsättning skulle ej ialla någon med sundt törnuft
begåf-vad varelse in i de länder, der industrin redan blifvit en verklighet
och uppnått det högsta, vårt tidehvarf i den vägen förmått
åstadkomma. (Förf:s anm.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
