Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gärder med flera år påskyndat möjligheten af det fasaväckande
dådet.
Till styrka för aÅbo Underrättelsers” öfvertygelse om
deras motståndares egennytta och småsinthet tillåta vi oss anno
vidfoga några för desse dräpande bevis. För någon tid sedan
hade en fest församlat studentkåren. Den akademiska
ungdomen önskade, att bland andra minnen äfven Porthans måtte för
de församlade återkallas, uppdrog detta värf åt en person,
hvil-ken aAbo Underrättelser” ännu då icke hunnit stämpla såsom
helgerånare af samma minne. I sammanhang med hvad för
öf-rigt angående ämnet yttrades, uttalades det hoppet, att
studen-terne hvar och en på sitt håll eller helst gemensamt på artistisk
väg skulle söka upplifva intresset för Porthans-monumentet,
hvil-ket nn, då fullbordans timme kunde vara hardt nära för handen,
tycktes i följd af brist på medel hotadt med förqväfning, innan
det hunnit skåda dagens ljus. Derefter tillädes följande om
högsta grad af småsinne och egennytta vitnande ord: aMan
skall invända, att företaget, för hvilket I nitälsken, är alldeles
improduktivt. Lätt kunnen I medgifva, att åtminstone från
an-märkarenes synpunkt betraktadt, det så är. Och I kuunen i edra
medgifvanden gå ännu längre. Om de platser, på hvilka Attilas
hästhof hade trampat, sades det med bäfvan: på dem växer
aldrig något grässtrå mer. Med ännu större sanning kan det
påstås om den plats, hvarpå en ärestod hade blifvit upprest, att
hvarken närvarande eller kommende slägten kunna inberga
något boskapsfoder nnder kolossens tunga fot. Men lagrar knnna
likväl i det stället uppspira nr den stenbundna marken. Ur det
samma monumentet kan en högljudd maning utgå, som i tusen
hjertan, klappande slägte efter slägte, lifvar håg, lust och deraf
ammade krafter att fullfölja de verk, hvilka påbegyntes af
män-ner, som i sin oåtkomliga rustning af marmor eller brons under
hvarje tid påminna den försvinnande generationen derom, att
de lefvat för alla tider”.
Fräckare än medels dessa ord kan egennyttan och
småsinnet svårligen söka vinna proselyter åt sina helgerånande
stämp-lingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
