- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 6. Literatur-historiska och blandade arbeten. Fjerde delen /
502

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hotande förebud läto också icke länge vänta på sig.
Redan vid den fröjdefest, som Paris gaf till det nyssförmälda höga
parets ära, förvandlade sig de lusteldar, hvilka skulle erbjuda
uttryck åt den allmänna, högt stigande glädjen, till en
förtärande, förfärlig brand. Hundratals menniskor, hvilka trängt sig
lika nära dessa bländande signaler af dagens fröjd, som deras
känsla närmade sig byllande till sjelfva dess än mera bländande
anledning, ntkorades plötsligt till sorgliga brännoffer, dem en
hotfull tid, påminnande om helt annat än fröjd och gamman
ut-kräfde. Ännu fyratio år efter denna olycksdag trodde man sig
i lågorna, stigande ur den sorgeligt beryktade
Schwartzenberg-ska fröjdefesten — under oerhördt förändrade förhållanden —
framkallad af dylik anledning, se med elddrag målade samma
hemska järtecken, hvilka af en hel menniskoålder då redan
hunnit tydas med fasa. Men äfven redan midt under
hvimlet af nyfikenhetens, sorgens och harmens känslor, vildt
tumlande om hvarandra, lyftade sig månget skakande hufvud.
Observerande flaggorna på menniskolifvets tornspets, hvilka oroligt
gnisslade drifna af och an utaf hastigt skiftande vindkast,
förutspådde man stormig vädervexling kring höjderna och i djupet.
Och den sorgliga tilldragelsen var ett förebud, som endast allt
för litet svek. Redan då begynte det öde blifva fullväxt,
hvil-ket Marie Antoinette hade gemensamt med den olyckligaste
bland alla sina företrädarinnor på Frankrikes thron, sin namne,
den undersköna konungsliga martyren Maria Stuart, det
nämligen, att sjelf stupande till oundviklig undergång draga med sig
i förderfvet allt, allt, som med vänskapens, tillgifvenhetens eller
med än varmare känslor någonsin nalkades henne.

Men medan hat eller förbittring begynte gro ocb slå rot
i djupet, slog Marie Antoinettes hjerta ut i blomma, såsom de
flesta hjertan uti furstesalarne, såsom alla i hyddorna. Det
sextonåriga qvinnohjertat i södern begynner ju djupt känna samma
behof som det adertonåriga i norden: det behöfver, hvad det
evinnerligen behöft: kärlek. Men der Marie Antoinette bade
rätt till förhoppning att närmast af en sådan mötas, rörde den
sig ej. • Ludvig XYI:des massiva, tungrodda känsla behöfde tid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/6/0508.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free