Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tro till en sådan förutsägelse. Tecken från höjden läto icke
heller helt och hållet förgäfves vänta på sig. De bestyrkte,
hvad han si gerna ville tro. De antydde, att islossningstiden,
att solbelysta aprildagar för drottningens vrede voro hardt nära
för handen. Hvem var då lycklig, om ej den arme kardinal de
Rohan, lifvad af sådan vårlig förkänsla, var det! Han höll ju
i sina af fröjd darrande händer ett handbref från Marie
Antoi-nette, uppfyldt med det, som var mera värdt än alla de
allmosor, han under hela sin embetsförvaltningstid utdelat. Ty på
dess sidor flödade rika försäkringar om återvändande ynnest.
Kardinalens fröjd nådde sin zenit, då den goda Lamotte
yppade att tillfälle för honom att visa sin tacksamhet mot
drottningen och göra sig denna särdeles förbunden flammade upp på
hans ljusnande horizont. Trängande utgifter gjorde, hette det,
ett förskott af en lumpen summa, belöpande sig endast till
120,000 livrés nödvändigt. Afven om kardinalen varit tvungen
dyka fram med denna spottpenning utur Atlantiska oceanens
djupaste djup, hurn skulle han väl ett ögonblick kunnat tveka
att förvandla sin kardinalshatt till en dykaretratt för en dylik
operation. Men ehuru hans affärer, genom kanske icke alltid
särdeles oundgängliga allmosors utdelande, blifvit något
delabre-rade, behöfde han lyckligtvis icke underkasta sig en så
betänklig ansträngning. Han utbetalade således på stället den begärda
summan med större glädje, än sannolikt någon gåfva från hans
händer blifvit emottagen. Han hade ju sålunda haft lyckan
bevisa drottningen en vänskapstjenst, som ej var så lätt att
förglömma — huru lätt den ock kunde återgäldas.
Ett moln, som ej vill fly, hvilar likväl ännu blytungt
öf-ver den hoppfulle mannens lefnadsbimmel. Och huru kunde väl
denna fullt ljusna, så länge drottningens anlete ej strålade af
huldhet och nåd emot honom, då det vardt honom föruunadt att
att vid någon cour läska sig af dess atmosfer! Visserligen bjöd
madame de Lamotte till att, så vidt det i hennes förmåga stod,
trösta honom. Men ack! Hennes förmåga bärutiunan förslog
alls icke. Drifveu af tviflets onda genier lade lian bördan af
sina bekymmer på sin gamle vän Cagliostros hjerta, hvilken di
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
