Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af konstnärens mästarehand i behörig infattning, oändligen
öf-verstrålar alla daggperlor, darrande i blommornas kalkar, dessa
må nu smidas i guld af söderns eller nordens morgonsol och
skalderna må om dem göra så mycket väsende, de någonsin
gitta! Nej. Så missbytt af sitt öde är väl ingen, att han ej
skulle på sina fem fingrar kunna utreda, att ett
verldsherr-skande Paris finnes till, hvarest tusentals konsterfarna
demokratiska händer, barrikaderande sig bakom atelierer, verkstäder
och butiker, vridit spiran liksom ur andras så ock ur naturens
monarkiska hand. Ville man förmätet jemföra hvilken
bijouteri-boutique som helst i Paris äfven med den yppigaste rosengård
i sjelfva Arnos dal, måste ju jemförelsens resultater utfalla
ungefär såsom vid den, Eugène Sue anställer mellan den stackars
enformiga, endast solbelysta verlden och en salong, skimrande i
dagen af balens tusen sinom tusen lampors glans. Hur
plebejisk, hur roturier, för att icke säga bondaktig måste icke den
konstlösa rosengården ta sig ut emot den bländande butiken.
Att i en stad, der allt är galanteri, finhet, smak, förmå
framställa en galanteriprodukt, som företrädesvis fängslar
blicken, som kommer en att förbise, att förgäta allt annat, måste
synas svårt, ja nästan lika omöjligt, som det blefve äfven för
den briljantaste stjerna att en hel afton uteslutande vid sig
fästa uppmärksamheten, då den åtföljd af en milliard kamrater
en vacker afton, beväpnad med sin teaterkikare anställer
mån-skensbetraktelser öfver allt det kuriösa, en lycklig jord vid den
tiden kan framte. Men se! Detta mirakel lyckades likväl en
enda gång. Den afundsvärde trollkarlen, som mäktade gå i
land med så stora ting, var hofjuveleraren Böhmer. Han hade
lyckats skapa en halsked — i Vallhall klingar kedens namn
mer skönt — hvilken var nog anspråksfull att fordra hyllning
såsom utan like uti förträfflighet. Såsom ett återfall af
blygsamhet kunde det kanske anses, att högst densamma det
oak-tadt nedsatt sitt pris till en småsak, simpla 1,600,000 livres.
Den tog dock sin skada igen på annat sätt. Ty i känslan af
sitt värde förbehöll den sig den förmätna lotten att endast
omfamna en skön drottnings bländande hals. Det var en täfian i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
