Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt som en svårlöst charad i den förbryllade hofjuvelerarens
öron. Drottningen lät nämligen förljuda: „att Frankrikes flotta
bättre behöfde ett präktigt skepp än dess drottning ett präktigt
halssmycke“. Huru skulle herr Böhmer fatta en sådan antites?
Han var ju endast menniska, han också. Hvad under då, att
hans förstånd stod stilla vid detta tillfälle, liksom en likprocession
stannar, då en olycksbådande hare sprungit tvärs öfver vägen,
der denna skall tåga fram!
Äfven vi skulle väl åtminstone helt litet dela den
förvåning, som slog herr Böhmer vid den för praktens tjusningskraft
icke alldeles otillgängliga drottningens repartie, ifall vi ej vore
i tillfälle att skåda öfver Frankrikes ställning till verlden vid
den tiden, då svaret afgafs. Att deremot hofjuvelerarn, bländad
af och bunden vid den härlighet, som närmast omgaf hans
person, icke hade ögon för någon annan glans, förvånar oss
deremot mindre, än motsatsen skulle göra det, ifall denna kunnat
inträffa. Men ingenting kan väl hindra oss göra det, som herr
Böhmer fann så föga förenligt med sina intressen, då vi kasta
en dristig blick öfver en verld, der det förunderliga blef spordt,
att ett ljus begynte gå opp, der ljuset vanligen går neder —
längst bort i fjerran vester.
Det berättas, alt, när Colnmbus stadd i en nöd, ofantlig
som hans mod och hans förhoppningar det varit, ändteligen
närmade sig dessas och hans aningars så länge eftersökta mål,
det berättas, att milda fläktar då flögo långt mot honom,
bärande från San Salvadors strand försäkringar derom, att det
nya, det räddande laudet icke mera var oändligt aflägset. De
gåfvo denna försäkran åt den store, olycklige mannen uti
sällsamma blomsterdofter, liksom vackra, milda händer bjuda sina
blomsterhåfvor åt en älskad furste, till hvars möte de sträckas.
Åter blåste nya friska vindar från samma stränder, men nu
bnro de helsningar af helt annan art. De hviskade ej ett
vänligt välkommen, de ropade ett hårdt farväl!
Närmare trenne sekel hade ilat hän, sedan den gamla
verlden med Columbus tagit första steget på den nya verldens
jord. De vilda djuren liksom de icke stort mindre vilda india-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
