Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerne, mot hvilka ungefär samma folkrätt som mot de
förstnämnde efterlefdes, hade småningom nödgats gifva med sig. De
hade fått dela med menniskor, flyktiga, trotsiga som de sjelfve,
sina skogars uråldriga arfvedel, i hvars besittning ingen, så långt
tidens minne kunde gå tillbaka, dittills kränkt dem. Amerikas
urskogar hade småningom ljusnat framför allt vid fackelskenet,
som visade vägen åt biltoge puritaner från Skottlands klippor
eller åt betryckte katoliker från Ålbions stormiga stränder, eller
ock åt män från det undangömda Finlands och Sveriges dalar.
Såsom den, hvilken räddande sig ur sin för mordbrand fallande
hydda, flyende bergar de penater, som skyddande stått på dess
härd, så hade ock en William Penn, en Walter Raleigh, en lord
Baltimore och tusentals deras onämnde likar gömt uti vilda
klyftor, som upptagit dem, sitt obrutna mannamod, sin obstinata
kraft att säga nej till det mesta, hvaråt andra sade ja, sin
iskalla fanatism att stå och falla för sin öfvertygelse och sin
okuf-veliga lust att högt uttala densamma. Men de, hvilka af
men-niskomakt icke kunde fällas, föllo småningom för tidens. Dock,
emedan de hade så litet annat att lemna i arf åt sina
efterkommande, blef det för dessa så mycket lättare att bevara sitt
från fäderne ärfda sinnelag. Småningom mildrades likväl detta.
Århundradens vingslag nötte bort det allt för skarpt
framstic-kande kantiga lynnet och lemnade qvar endast den blanka,
oåtkomliga känslan af menniskovärde, bakom hvilken de drogo sig
liksom inom en ringmur, när någon visade böjelse att träda den
för nära. Ej långt före den tidpunkt, livarom nu är fråga, hade
fransmännen, närgångna som vanligt, fått pröfva, att den
omätliga ocean, som skilde denna Englands längst bort utkastade
jägarekedja, ej förmått bringa till afsvalning, än mindre släcka
den förbittring, som mer än kanalens vallgraf derborta i
hemländerna söndrade Bretonernes på hvardera sidan om densamma
kastade afkomlingar från livarandra. Men kort derpå begynte
nya stormilar kasta om väderhanarne på amerikanarenes
jägar-hyddor. Det blåste slutligen stick i stäf mot den stolta drake,
hvarpå moderlandet seglade sjelft. De spränglärde puritanernes
efterkommande hade småningom glömt bort det fjerde mosaiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
