Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gunst eller dess motsatts. I helgon alla, linnes ibland Eder
intet, som låter en skymt af aning härom nedsjunka i eder trogne
tillbedjare kardinal de Rohans själ! Nej! Han anropar Er
förgäfves. I ären som grafven. I hafven ingen tunga.
Men den, som denna gång hade tunga på skaft, för att
begagna ett populärt uttryck, var en man, som annars, ifall det
icke gällde särdeles bårdt på, rörde denna långsamt, afbrutet,
nästan sväfvande på målet. Det var Frankrikes konung,
Ludvig XVI. Äfven han, för hvilken kardinalen så ofta glömt bort
hela helgonskaran, drottningen sjelf, löste nu, mera än på länge
varit fallet, när det angått honom, sin tungas alla band.
Kardinalen öfverhopades med förebråelser för det, som han
räknade såsom ypperst bland sina goda verk och gerningar: för
halsbandshistorien. Om någonsin nöden tvungit en varelse,
hvars hufvudbeståndsdel tungan varit, i band, så skedde detta
nu med den annars mångordkunnige kardinalen. Han var
liksom fallen från skyarne. Hvad han sade, lät såsom gåtor.
Detta brukade visserligen ej vanligtvis räknas som oförlåtligt
fel. Men hans eminens’ enigraer voro denna enda gång
behäftade med det enda fel, som då för tiden ansågs för oförlåtligt
i Paris: dumhetens. Hvad han tvangs skrifva, var det ej
mindre. Allt, allt var förloradt: ty äfven den ära, kardinalen
eftertraktat, strök sin kos. Hans spel var till den grad förloradt,
att äfven kousepterne — en oerhörd företeelse inom det hofvet
— borttappades. Och åtminstone till en del gällde äfven om honom
det, som den käcke marskalken de Brissac ungefär vid samma
tid menade om sig sjelf. Begabbad, nämligen af bofrnän, hvilka
lika mycket begåfvade med de talanger, dem den gamle krigarn
icke egde, som saknande de egenskaper, om hvilka han med
skäl skröt, uppmanades han att hafva „du courage“,
hvar-till Brissac genmälte: jag eger alla möjliga slag af mod,
undantagande: le courage de la honte.
Kardinalen bortfördes från konungens kabinett, i hela sin
härlighet, åtföljd af det församlade hofvets harm eller hån,
såsom — fånge, Snart återhemtade han likväl så mycket
présence d’esprit, att han fann medel tillsända sin ofvannämnde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
