Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— äfven bland dem, som redan dragit ut i det förra kriget —
hvilka icke i djupet af sin själ kände, att de ej anträdt i sitt
lif en betydelsefullare vandring. Nu tågade männcrne icke
mera som i början, den ene efter den andra efter gammal finsk
sed, utan i sig allt mera ökade hopar.
Och framåt gick det med snabba steg på den välkända
stråten. De flesta hade mer än en gång vandrat den till samma
mötesplats som nu, ehuru endast till krigslifvets oblodiga lekar.
Ej många år hade förgått, sedan de der samlat sig omkring
sin unge konung och hans härliga gemål. Äfven nu stodo dessa
lefvande för deras sinne.
Småningom växte hoparne på alla vägar, hvilka ledde till
Tavastehus. till allt större massor. Dessa igenomflötos af mera
lif, när de upptogo skaror af landsmän, som redan flerestädes
drabbat till samman med fienden. Mycket visste de förtälja,
som ökade farhågorna, men i allmänhet steg modet högre opp i
männernas barm, då det hördes bestämdt, att leken var börjad.
Och som alla strömmars vågor gjuta sig i det skumbetäckta
haf-vet, så strömmade äfven de skyndande männerne alla till de
snöhöljda, vida fält, som omgåfvo staden.
Dit ilade äfven den provisoriske öfverbefälhafvaren. Sjuttio
vintrars snö låg tung på bans hjessa och böjde den mot jorden,
men stundens storm hade brutit opp isen, som fängslade hans
sinnes liflighet. Han greps med makt af ögonblickets stora
betydelse, men ryste tillbaka, då han betänkte sin egen stora
betydelse i ett sådant ögonblick. Att någonting här borde göras
snart — snart såsom ögonblicket flyr, det kände han mer än
väl. Men att just han var den, som skulle bryta den väg åt
stundens händelser, hvarpå de skulle gå hän till framtiden, just
detta kom honom att förtvifla. Ej var det dock framtidens dom,
som förfärade honom. Så långt tilläto ej de kringhvärfvande
bekymren honom att se. Också var den, som hvarken kunde
ses eller höras, icke vitnesgill i det härvarandes stora
angelägenhet. Men desto ojäfaktigare var sjelfva detta närvarandes
domsrätt. För sig, sin egen fysiska person fruktade han intet.
Några fot af sin jord kunde Finland umbära hvar som helst för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
