Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varliga högskola öfverlemnar åt det ädla sinnet, och som så
hiramelsvidt skiljer sig från dessa konvulsiviska vrickningar, dem
kastbollen för hvardagens munväder uti salongernas qvafva luft,
i nejder, öfver hvilkas sällskapslif en ädlare bildning ännu icke
andas sin upphöjande fläkt, någon gång så sällsamt vidrigt
förstått tillegna sig. Men en fläkt af det öfverdåd, som stundom
leker på ytan af krigarens väsende, sedan han mer än en gång
kastat sitt lif till insats för att få spela en stund om
vinsten af( soldatäran, bröt likväl då och då hejdlöst ut på de
yttre kanterna af den kämpes lynne, vi försökt att ställa för
läsarens blick. Han kom nu från lederna af den här, som på
och omkring Eylaus kyrkogård anställt den största
begrafnings-fest, hvartill den nyare tiden ännu dittills någonsin varit vitne,
och som för första gången nedtryckt ljudet af den krigsbasun,
som från Napoleons bulletiner burit segerrop oändligt kring
rymden. Det var samma här, som så förstört den store
slagtnings-vinnarens vägar, att han behöfde flera månader nu än dagar
annars att bryta sig igenom till sitt djerft ställda mål. Ej under
då, att ynglingen, som vid den härlige, ridderligt ädle hjelten
Kamenskis sida tillkämpat sig rätt att stiga upp till sådana
minnens höjd, nedblickade stundom med öfvermodig stolthet på
det nu angripna landets glesa krigareskaror, om hvilka han
blott visste, att de under tjugu år af fred ej känt till någon
annan rök än den, som hvirflade upp på deras bostäders
svedjeländer.
Lugn och allvarlig den ena stunden, blandade sig den
nästa redan nära nog tygellös öfverdådighet i hans veka mildhet.
Lekande med barnen i den familj, han besökte, gjorde det då
honom nöje, att döljande sig bakom dörrar och andra
skymmande föremål för de små, som jagade efter honom, när han
omsider af de sökande upptäcktes, huka sig ner, ropande, att
han härmade den ängsligt undan för faran vikande finska bären.
Han visste ej ännu, hvad han sedermera nogsamt lärde, att det
ej var bäfvan, utan tung förtviflan öfver sin förares nesliga dåd,
denna här släpade med sig. Med harmfull blick följde
husfadern dessa hånande konstgrepp och, då hans gäst ändteligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
