Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
steg nu hans förvåning att se bland dessa små skaror,
framrusande så godt som till envigskamp, ett djerft mod, föga
efter-gifvande det, som röjdes under hans forna fälttåg af de
beprisades tiittslutna massor, ledda till anfall af härförare,
upphöjda öfver all jemförelse. Och likväl hade ej ett enda
andetag af ryktet för honom förkunnat förr ett enda namn af dem
alla, som nu hastigt gjorde sig så igenkänliga, att de aldrig
be-höfde befara att förgätas mera. Så hög växte hans aktning, att
han ehuru fiende uti sina ädlaste stunder beklagade, det
så-dane män voro dömde att låta sig släpas baklänges af den
eländigaste, svagaste hand, som någonsin haft fräckheten att gripa
efter den i sådana tider blytunga marskalksstafven. Äfven han
måste erkänna den nidbilds förvånande sanning, hvarpå sagde
hjelte föreställdes kraftigt sporra en — kräfta. Men
kräftryt-taren var blott finska härens öfverbefälhafvare, ej finne.
Öfver den smala flodbädden öfver Lappos å hade
emellertid blodforsen, upprörd af drufhaglens smattrande fall, strömmat.
Och ej utan skäl utropade hjelten Adlercreutz, hvars hjertas
högsta fröjd det städse var att med lika ifver förkunna andras
beröm, som andra älska att höra sitt eget, att Björneborgarne
derunder störtat emot fienden med en oförvägenhet, sådan denne
„kanske aldrig förr erfarit och hvilken den säkert aldrig skulle
glömma“. Djupare än hos den unge krigare, hvarom fråga
va-vit, inpreglades hos ingen deraf minnet, — ifall de fallne icke
bevara ett minne af jordens blodiga strider. Mycket hade han
hunnit lära sig på den korta tid, sedan vi först gjorde hans
bekantskap. Ett ringa bidrag till detta vetande utgjordes af några
kraftuttryck på de bildades språk i det omkämpade landet.
Då återvände han en stormig höstqväll till samma hydda,
dit vi infört honom först. Allt var der i det närmaste som förr
i yttre hänseende. I menniskornas inre endast hade bekymrens
vårdkase allt oroligare flammat opp, lysande vägen åt de
stundande tidernas ovisshet. Men han var ej ens till det yttre
mera den han varit. Den höga gestalten stapplade nu
framlu-tad och sönderskjuten. Ögats eld låg halft förbrunnen till aska.
Hjertats glada mod likaså. Äfven på hans tunga tycktes det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
