Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle förslappas och att jag, bringad till förtviflan, slutligen
måtte antingen underkasta mig på nåd ocb onåd hans
påståenden eller genom att förifra mig gifva honom anledning till nya
anspråk. Men om hans uträkning var sådan, så —
missräknade han sig. Jag fortfor händelsevis att vara, såsom jag
varit, helt lugn som ett godt samvete.
Då begynte han göra mig uppmärksam derpå, att hans
tid gick förlorad och att jag vore honom skyldig ersättning, för
att han hållit mig så länge sällskap. Jag förklarade mig vara
mycket smickrad af denna utmärkelse, men tillika att jag
ingalunda varit nog oblyg att önska mig en sådan. Då föll
ändtli-gen hans mod. Han begynte kapitulera sjelf. Ungefär en paoli
afsprutades på den summa, han ursprungligen begärt och
hvar-vid han så segt hållit sig fast. Då skreds genast till liqvid,
och han emottog det afprutade såsom drickspenningar för sitt
välförhållande, i det han ändock till slut låtit den finska
envisheten triumfera öfver den judiskt-livornesiska. Men han
skilj-des efter detta förtroliga umgänge ifrån mig med en uppsyn,
som ej lofvade någonting godt för framtiden. Jag vågade knappt
hoppas, att han skulle erkänt vår bekantskap, ifall jag haft det
nöjet att ännu en gång förnya densamma. Så äkta byperboreisk
såg han ut.
En bekant, för hvilken jag sedermera omtalade, huru
oslipp-ligt denne siamesiske broder växte fast vid min sida och som
väl kände ställningar och förhållanden i Livorno, sade ganska
torrt: ttdet var er lycka, att han ej stack dolken i er”. — Det
måste verkligen erkännas såsom en lycka, genmälte jag,
tilläggande likväl upplysningsvis, att det ej var en månskens
promenad vi gjorde tillsamman, utan att middagssolen lyste öfver vårt
förbund. Äfven uti Italien hafva dock dolkarne stundom en viss
skygghet att glänsa i sällskap med middagssolens strålar.
De finska sympatierna, analogierna med vissa oss väl bekanta
karaktärsdrag, hvilka röjde sig i Livorno, kunde locka den
tänkande läsaren till allehanda grubbel. För att erbjuda en
vägledning åt detta torde det derför höra till saken att framkasta
en hypotes, hvilken kanske kunde bidraga att lösa gåtorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
