Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
striden emot publikens ogunst. Hvarje ton, hon försökte att
rulla ned ifrån scenen, flöt såsom olja öfver det eldiga
missnöjet. Detta fogade ihop allt flera elementer och sammanväxte
omsider till den kompaktaste massa, hvarunder den arma
artistens röst totalt förqväfdes. En lavin af hvisslingar
sönderbröt hvarje ton redan, innan den förmått höja sig ur hennes
barm, som arbetade under den odrägliga bördan såsom en
blås-bälg. Hon gjorde det komplettaste fiasko, man i mannaminne
kunde erinra sig. När hon omsider under öfvermenskliga
ansträngningar släpat sig fram till den härliga duetten mellan
Norma och Adalgisa, som tyckes böra ega nog tjusningsmakt
att tämja till och med vilda djur, rosslade hennes sång nästan
som en döendes sista suck. Hela hennes varelse framtedde den
jemmerligaste anblick. Det var som hade man blifvit dömd till
att åskåda en arm syndares rådbråkning. t Och likväl tycktes
bland dem alla, som sutto i denna smakens högsta domstol
ingen skymt af barmhertighet röja sig i något italienskt hjerta.
Endast några sentimentala tyskar sågo ut såsom bade de ropat
det fornromerska: habet! uti sitt sinne. Ty att låta det komma
till ljud var ganska vådligt vid ett tillfälle, då försöket att
sjunga ut rönte så ringa uppmuntran. Slutligen kom slag i
saken ifrån högre regioner. Jag menar med detta uttryck icke
de kejserligt-kungliga österrikiska auktoriteterna, ehuvuväl en
krona var med i spelet. Besagde auktoriteter sågo tvärtom med
den mest upphöjda liberalitet de moderna venetianarenes
disposition att behandla en stockars sångerskas ansträngningar,
livil-ken bjöd till att göra dem i lag, med samma allvar, som deras
statsinqvisitoriska förfäder skulle handterat den nattomhöljda
an-gifvelsen emot någon statsförbrytare. Det var ljuskronan, som
verkade reagerande emot tumultet, hvilket i sinnena kände inga
gränser mer och i det yttre inga andra än den ofantliga salens.
Öfver detta ofantliga kaos af hånskratt och förbannelser,
hvisslingar, stampningar och krumbugter störtade sig plötsligt en
natt af skuggor, hvilka på den uppretade publiken gjorde nästan
samma verkan, som om hela verldens redan saligt afsomnade
sångerskors hamnar hade sväfvat fram från grifterna för att bi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
