Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjelfva Michel-Angelos beundransvärda och så högt beundrade
framställningar af syndafloden, ja, till och med af den yttersta
domen, uti Sixtinska kapellet, förekommer endast såsom en
ny-begynnares svaga försök i jemförelse med den kolossala
konstproduktionen i San Stefano. Arma jätte, hufvudet högre än
allt annat folk inom de bildande konsternas verld, hvarför
förunnades det dig icke, att den 2 Februari 1845 kl. 5 på e. m.
blicka ned till San Stefanos strand? Då hade det kunnat blifva
af dig någonting helt annat, än det blef!
Såsom i den öfriga kristenheten var det söndag i San
Stefano besagde datum, ålen dagen hade för vår hamn
betydelsen af en dubbel högtid. Tvänne väldiga ångfartyg hade ju
funnit skygd deri. Deras passagerare sökte som bäst i San
Stefauo ersättning för det Rom, som gått dem ur händerna.
Skulle då San Stefano ej se högtidligt ut? Och visst hade det
också påtagit sig en sådan uppsyn. Högtidsminer,
högtidsdräg-ter — ingenting sparades. Hela befolkningeu hade rusat ut
från sina boningar, liksom det varit synd att den dagen hafva
tak öfver hufvudet. Il dolce far niente., alltid ett italienskt
folknöje, var i dag en pligt. Desto nöjdare sågo menniskorna
ut i den fria luften och i känslan af att uppfylla sin skyldighet,
ålen den fröjden tog en ända med förskräckelse.
Jag hade vandrat ensam uppe på höjderna, som på
djerfva trappsteg oafbrutet stiga mot skyn, ända från stranden,
och i hvilkas lägre regioner menniskorna byggt sina bon. Det
var en på en gång storartad och ljuflig syn, som från dessa
höjder tedde sig: der borta i fjerran det stormupprörda
Tyrr-kenska hafvet, öfver hvilket hvita böljor seglade liksom
jättesvanor; och här närmare den liffulla, i rika färger lysande
men-niskofloden, som rann emot samma haf, lik ett guldbestråladt
vattenfall flytande från bergen. Snart fann jag dock, att det ej
var godt för mig att lefva allena och skyndade med snabba steg
till menniskohvimlet åter. I samma ögonblick, jag hann till San
Stefanos öppna plats, hvars nordliga kant tvärbrant stupar mot
hamnen, varsnade jag en oroligare, häftigare rörelse bland den
på torget böljande mängden. Då påskyndade jag min fart för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
