Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vådliga förhållanden, det förstås. Ty farkosten råkade ut för
en svekfull stötesten, svigtade först ett ögonblick och kantrade
sedan jenimerligen öfverända. Och de ljufvaste blomster, på
hvilka aftonsolen lyste i San Stefano, vattnades nu på en fason,
som hotade att för alltid utsläcka deras ögons milda brand jemte
deras känslors ömma lågor. Aldrig har dock den ymnigaste, på
morgonfriska blommor fallande dagg låtit dessa skimra uti
härligare dager iin den, hvari dödsens, från djupet sig uppresande
skuggor ställde San Stefanos sexton blomstrande tärnor. I
lif-vets högsta fullhet hade de väl icke synts så intagande och
intressanta som nu, räddade från undergångens närmaste
granskap. Denna räddning hade för öfrigt icke varit så allt för svår
att verkställa; och i det hela farhågan större än sjelfva faran,
åtminstone för de flesta. Men också vid detta tillfälle visade
sig en stämning hos menniskorna, som så ofta äfven annars
uppenbarar sig. Massorna liksom individerna känna ett djupt
behof af att tro sig lida stora, omätliga förluster. Måhända
röjer sig i denna iustiukt allra starkast känslan af mensklighetens
tillkonstlade bestämmelse att se idel jenimerdalar på den jord,
der den bor på hyra med obestämd nppsägningstermin. Det
vissa är: äfven nu ville San Stefanos befolkning, ehuru lätt den
kunnat öfvertyga sig derom, att den ej behöfde sörja något
för-loradt offer, likväl på länge icke beröfva sig njutningen att klaga
öfver inbillade förluster. Detta tragiska karaktärsdrag
frapperade mig desto mer, som dess framträdande bekräftade en dylik
observation, hvilkcn några månader förut i stort hade trängt sig
på mig vid Rhönes stränder i Généve.
Medan oron väldeligen flämtade i menniskornas sinnen,
hade oron i naturen något lagt sig. Chefen på „Yirgilio“,
besluten att vid följande dags gryning åter försöka sin lycka till
sjöss, pålade derför alla, hvilka af honom berodde, att före kl. 7
på qvällen infinna sig ombord, så kärt det för dem var att icke
lemnas qvar på landtbacken. Äfven om en eller annan haft lust att
vederqvicka och lugna San Stefanos halfdrunknade flickors högt
flämtande bröst, fogade sig dock de flesta bland oss temmeligen
lugnt i nödvändigheten att lyda ordres. En underkastade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
