Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
både principi och öfrigt sämre folk ängo lof att skaffa sina
söner på galejan.
Med temmeligen odeladt nöje åhördes den ignobla
bekännelsen om den ännu ignoblare tillställningen. Och likväl
förekom mig hela saken rysvärd. Det kan väl vara lustigt nog att
i „Figaros bröllop“ o. s. v. se dylikt ofog passera öfver scenen.
Men då det uppföres på verklighetens allvarliga skådeplats, kan
man ej låta bli att tänka sig slutscenen i „Don Juan“ såsom
det enda lämpliga slutet på en sådan rolighet. Äfven jag hade
någon gång vid tanken på Toskanas jemförelsevis lyckliga
ställning framför de öfriga italienska staternas, instämt i det
entusiastiska utrop, med hvilket den högsinte Alfieri, seende tillbaka
från Apeninernas spets på det vackra landet, han lemnade,
sade sitt farväl deråt:
Deh! che non é tutto Toscana il mondo!
Jag hade sannolikt förhastat mig i och genom denna förening
med den store skalden. Kanske förhastade jag mig nu åter lika
mycket, då jag uti ifrågavarande fall betydligt justerade
protokollet, sedan jag gjort bekantskap med vår romares epitalamiska idyll.
Orubblig är dock hos mig den tro: „det finnes någonting
mur-ket i staten“ — för att tala med Hamlet — der familjelifvets,
der äktenskapets heliga hand, äfven i aflägsna bygder äro så
sköra, som de visade sig vara i San Stefano.
Jag anhåller att få ledsaga läsaren till vår Romresas sista
situation. På tankens allt afstånd förkortande vingar svinga vi
oss öfver hafvet, som sammanbinder San Stefano med Civita
vec-chia. Icke heller der förunna vi oss någon rast eller ro. Det
är farhågan att trötta läsaren, som ej tillåter oss att dröja.
För att vinna tid, förflytta vi oss midt på den ödsliga romerska
kampagnan, hvaröfver historien skridit med så tunga steg, att
lifvet i dess sköte tyckes bafva förlorat all alstrande kraft.
Nullum sine nomine saxum heter det om denna verldshisto-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
