Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deri inpackades det öfverblefna caput mortuum af sällskapet.
Den qvarlemnade trossen jemte våra egna effekter nppstaplades
nästan skyhögt på den svigtande ryggen af det liderlika
åkdonet. Dessa detaljer äro oundgängligen nödvändiga för att fatta
den slutkatastrof, till hvilken vi skynda. Endast derför har
jag tillåtit mig att dermed besvära. Vi återgå nu till den punkt
af romerska kampagnan, på hvilken vi redan hade ställt oss.
Då vi lemnade den närmaste stationen, sluttade vägen icke
obetydligt åt den romerska sidan. Detta var ett
lokalförhållande, som fullkomligt öfverensstämde med våra sex quadrupeda
lokomotivers böjelse och dragningskraft. Deras mytiska broder,
den trojanska hästen, rullade fram genom sin egen tyngd. Allt
gick således en tid bortåt fullkomligt efter önskan. När
marken sedermera blef slätare, inträffade väl detsamma äfven med
framåtskridandet: ännu gingo vi dock mera framåt än bakut. Saken
tog likväl snart en alldeles omvänd ordning. En för den öken,
genom hvilken vi foro, icke cbetydlig backe ställde sig i vår
väg: och genast tycktes vår trossbetyngda omnibus, som
endast allt för väl hade gjort skäl för sitt namn, sätta
oöfvervin-neliga hinder för stormlöpningen emot detta obstakel. När vi
småningom en efter annan kröpo derur, sågo vi oaktadt det
täta mörker, som omgaf oss, ett ömkeligt spektakel.
Postiljo-ner, spannridare och körsvenner, hvilkas trupp fick betydlig
suc-curs från några andra ekipager. som farit närmast framför oss
och äfvenledes stannat, täflade nu med otrolig ifver att gifva luft
åt de ofilantropiska känslor, genom hvilka romarenes behandling af
sina oskäligare likar så styggt utmärkes. Det var ett piskande
och slående såsom om Hannibal och icke vi varit ante portas
och som det gällde att afvärja ett anfall mot hus ocb hem. Men
ingen enda af dessa pisksvängande hjeltar tänkte på att gripa
ett tag i hjulen, hvilka sjunkit in djupt uti den förderfvade
vägen, eller att på något annat sätt hjelpa det omåttligt tyngda
åkdonet, med handkraft, till rätta.
Vid min sida stod en baron U. von S., hemma från
Östersjöprovinserna och tycktes med samma grämelse som jag
betrakta de romares på en gång så tafatta och så brutala väsende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
