Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade en gång på ett par dygn deltagit i en lustfärd från
Reval till Helsingfors och under denna exkursion förvärfvat en
så grundlig kännedom af det finska folklynnet, som genom en
sådan kan vinnas. Men emedan likväl ingen fanns till hands,
hvilken ens så väl såsom han kunde fatta min mening, vände
jag mig till honom, sägande: thvarför kunde vi ej få hit hälften
så många finska karlar som de der slagsbultarne; det skulle bli
annat ljud i skällan! Ni borde se de gubbarne en vinternatt
bryta sig fram genom igenyrda tåg”. — Och jag var i god fart
att fortsätta den påbegynta panegyriken, då jag lyckligtvis erinrade
mig, att mitt auditorium icke var det mest egnade att fatta
sådana utgjutelser. Jag afbröt derför hastigt mitt extravagerande
tal och tilläde endast belefvadt: t,_Ni, min baron, kan väl
mindre än någon annan fullt sentera, hvad för en mannakraft bor
i en friboren finsk mans lemmar”. Men uppfylld af stor
stolthet öfver lyckan att tillhöra en nation, hvars allmoge var den
mest härdade, jag någonsin sett, adresserade jag mig genast
der-efter till de romerska djurplågarene för att bispringa dem med
råd, hurulunda de borde gripa saken rätteligen an. De stirrade
på den objudna rådgifvaren med den der insipida minen, som
betyder: hvad angår det min herre? Och när jag ändock
fortfor med mina uppmaningar, fortforo äfven de att betrakta mig
med en isande likgiltighet, hvarmed ingenting annat kan
jemfö-ras än den, som samtidigt i mitt eget land såg ned på mitt
anbud att omtala hvad jag jag förnummit uti de länder, genom
hvilka jag drog. Och liksom den finska allmänheten vid det
illfället, tego äfven romarene. Då bröt till slut mitt finska
högmod, hvaraf jag uppblåstes, allt sedan jag skrutit öfver mina
landsmän för baron U. v. S., fram i ett af dessa smädeord,
hvilka de italienska lungorna med otrolig volubilitet rulla fram
liksom interjektioner, och dem man också derför snarast vänjer
sig vid att behandla såsom ens modersmål. Under en vresig
åtbörd ropade jag till det romerska packet: birbanti! Intet
svar i ord följde nu heller från dem, hvilka jag så djerft
apostroferat. Men deras isköld smalt i ett ögonblick hän uti en
glöpande källa af vrede, hvilken uppvällde ur hela deras vä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
