Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sende. Och ur de stora kolsvarta ögonen sprutade en diabolisk
eld liknande den, som folktron ser i kolsvarta natten stiga ur
missgerningsmännernes ro-beröfvade grafvar. I lågorna af dessa
ögon läste man klart, att de förolämpade bidade på tillfälle att
svara med — handling. Och tillfälle dertill lät ej länge vänta
på sig. Den gamla läran: „högmod går för fall“, höll på att få
en förfärlig tillämpning på det finska högmodet, som hade
fördristat sig att pösa emot Komuli hybridättlingar.
Liksom hade den elektriska stöt, som spratt genom deras
plågares ådror äfven meddelat sig åt de plågade djuren, grepo
dessa sig nu an med sådan framgång, att vagnen på nytt kom
i en progressiv rörelse och hann kort derpå upp till höjden af
vår besvärsbacke. Vi stego åter i, såsom ingenting hade
passerat och fortsatte vår färd med god fart på den motsatta sidan.
Denna fröjd räckte dock ej länge. När vi åter framkommit till
.en upphöjning, stannade tåget ånyo. Befarande att oss förestod
samiua lek, vi nyss hade utlekt, lemnade jag åter min plats
och uppmanade olyckskamraterne att göra sammalunda och
dy-medels vårt fartyg lättare flott.
Men innan ännu någon hunnit följa mitt exempel, var
om-nibusen åter i rörelse och skred raskt uppåt höjden, som denna
gång ej var betydlig. Icke anande oråd, skyndade jag mig ej
särdeles att taga säte och stämma i det omnibusiska rådet, men
när jag redde mig dertill, uppsprungo vederbörande
konduktörer etc. med stor hastighet på sina platser och^satte genast
hästarne under yttersta ifver i fullt språng. Det lyckades vida
bättre, än man kunnat föreställa sig, då man tog till måttstock
den makliga tågordning, vi dittills vanligen |hade följt. Man
tycktes vilja anställa en kapplöpning med blixten; så djerft bar
det af. Fåfänga voro naturligtvis mina rop om, attjfarten
skulle stäfjas. Man hade ju blott lurat efter tillfälle att lemna
mig på landsvägen. Än fåfängare om möjligt voro mina försök
att upphinna de rastlöst bortilande. De tingo redan vid första
anlopp för stort försprång; och liksom hade de nyss förut så
plågade djuren haft medvetande deraf, att de^nu tjenade sina
plågares hämndbegär emot den, som tagit deras parti, tycktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
