Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under rask fart liade vi hunnit ett godt stycke, då farten
tvärt afstannade. Om orsaken dertill upplystes jag snart. På
sluttningen af en betydligare backe än någon af dem. för hvilka
vi dittills hade råkat ut, myrlade mitt f. d. ressällskap åter
omkring sin eländiga omnibus, som nu mera tycktes hafva uttömt
alla sina krafter och ej mera slapp ur fläcken.
Resenärerna omg&fvo mig genast under vänliga
förfrågningar angående mina senaste öden. Men med gränslös förbittring
och förakt afbröt jag alla explikationer, i det jag endast
genmälde: ,.jag känner djupt, att i detta, möjligen hedervärda
sällskap finnes ingen enda landsman till mig; annars hade det
skurkstreck, hvari ni deltagit, då ni låtit det ske, omöjligen fått
passera. Man hade ej tid att inlåta sig i hvad man plägar
kalla hedersaffärer, den gången. Mitt öfvermåttan fräcka tal
blef derför onäpst. Kanske mildrades också missnöjet deröfver
genom öfvertygelsen, att man icke förhållit sig så alldeles
kam-ratlikt emot mig. Såsom jag sedermera förnam, hade man dock
icke burit sig fullt så oädelt åt, som jag hade anledning tro.
Tvänne tyskar, i enlighet med nationens sätt att handla, hade
gällt skrikande upphöjt sin stämma till min förmån. En ung
fransman, som satt vid konduktörens sida, försökte till och med
att i öfvereosstämmelse med sitt nationela lynne gripa i
tyglarna, den här gången dock emot vanligheten i afsigt att hejda
farten. Dessa försök hade dock varit fruktlösa och kunde ej
ens inför min harm gälla såsom „circonstances atténuantes“,
emedan de voro mig obekanta. Kända skulle de sannolikt
af-böjt den lifsfara, hvari mitt. desperata sinne försänkte mig.
För att slippa att hafva någonting att skaffa med det för
mig nu mera vidriga sällskapet, steg jag upp i den obefolkade
omnibusen, med hvilken jag ansåg det vara ett verkligt nöje
att förnya bekantskap, och det enda föremål i hela
omgifnin-gen. som oförargeligt sjelf, ej hos mig väckte förargelse. Dess
ställning var dock ytterst kinkig.
I sin nöd att komma åter i gång tog åkdonet gång efter
annan alla möjliga riktningar med undantag af den, som ensamt
bordt tagas: den gerada. Det närmade sig allt mer en vertikal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
