Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het, sånger&ka eller dansös kunde på Roms märkvärdigaste man
tillämpas det tragiska ordet: „ögonblicket är dess efterverld“.
Och då dertill kom, att denna notabilitet, utan like bland
forntid och framtid, var en åldrig herre, som redan på sin
lefnads-bana lemnat bakom sig mer än sextio års ^ögonblick71, insåg man
lätt, att icke särdeles många ögonblick återstodo mera att
förlora, ifall man ville skåda ansigte mot ansigte denna härlighet,
innan den förvandlades till den obetydligaste, förgängligaste bland
Roms alla ruiner.
Den, som skrifver dessa rader, för hvilken mensklig
storhet städse haft ett oändligt större intresse än all storhet, gjord
af menniskohand, kände således en viss oro vid tanken derpå,
att det nära tillfället att göra Mezzofantis personliga bekantskap
— den enda i det hela, som med denne göras kunde — skulle
gå för alltid förloradt. Jag begagnade således begärligt den
anledning att uppvakta kardinalen, som rikeligen erbjöds af de
svårigheter, hvilka mötte mig, då jag önskade anlita det
vati-kanska arkivets omätliga skatter, Så ledsamma dessa
svårigheter i och för sig sjelfva både voro och visade sig, framtedde
de dock en verkeligen älskvärd sida, då de föranledde mig att
söka skygd under arkivets verldsbekante f. d. custos’ vingars
skugga.
Någon dag, innan jag inställde mig hos Mezzofanti, hade
jag begagnat mig af samma förevändning för att med mitt
besök besvära den icke stort, mindre celebre kardinalen Angelo
Mai, hvilken äfvenlcdes tidigare genom samma funktion inom
Vatikanen banat sig väg till purpurn. Hos honom rådde den
härligaste romerska pomp och ståt. Genom en lång rad af
gemak, lika präktiga som ödsliga, beledsagades jag af en
galaklädd betjening till det ljusa, höga kabinett, i hvars midt hans
eminens i egen hög person satt, purpurklädd och skön såsom
blott en italienare af hvilken ålder som helst kan vara på denna
jord. Han hade oändligen humant lyssnat till mitt andragande
och visade äfven derefter genom sin intercession, att hans
välvilja icke var endast en utställd vexel, innehållande vackra
ord, ingalunda ämnade att infrias genom ädel handliug. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
