Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om finnar och finskt utomlands4).
År 1844 om sommaren hände det sig, att en
vandringsman, som utan något bestämdt mål strök omkring i det vackra
Mannheim, märkte en kyrkas dörrar stå öppna på vidan gafvel.
Då kyrkan påtagligen var protestantisk och dagen en
söcken-dag, väckte saken vandrarens uppmärksamhet, emedan äfven i
Tyskland, liksom hos oss, i vår Herres hus enligt protestantisk
ritus endast undantagsvis ges audiens åt menigheten om
hvardagen. Inträdande såg han en liten, men allvarligt andäktig
skara med ett spenabarn såsom fana i spetsen för sig sträfva
uppåt till altaret, inom hvars skrank hon möttes af en åldrig
prest, öfver kvilken ett långt lif af heliga sysselsättningar spred
en vördnadsbjudande glans af fromhet och frid. Sättet, hvarpå
den gamle förrättade döpelseakten, innehöll de vackraste
kom-mentarier öfver det djupa ordet: „låter barnen komma till mig!“
och verkan deraf på främlingen grep desto djupare, som denna
ceremoni ledde hans minne tillbaka på andra alldeles dylika,
hvartill man blir vittne äfven i Finland — med undantag blott
att de allt för sällan kunna vid aUarranden för sig gå. Aldrig
känner mcnniskohjertat liHigare lyckan att åtminstone med
osynliga band hänga ihop med någonting helt i denna verld, än då
man, bortryckt från eget land och alla inhemska förhållanden,
erinras om sin rätt att tillhöra en församling.
*) Bref från Paris, dateradt den 9 September 1859.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
