Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kolorit. Men dernti iiro dessa bilder alla hvarandra lika, att
nr hvar och en af dem andas det varmaste menniskohjertas för
allt uti och ofvan menskligheten existerande sympatiska känsla.
Det finnes ej ett penseldrag af honom, hvari denna känsla icke
skulle lefva så djupt och innerligt, att åskådaren ej deraf blefve
i sitt innersta gripen af fasa, vemod eller glädje, allt efter
ämnenas och framställningens syften, men alltid af likväl oändligt
deltagande. Gifves det ändock en bild af Ary Scheffer, som
olösligare än alla de andra fäster sig i åskådarens själ, är det
hans: Famille du marin. Det är obegripligt, huru ett
men-niskoväsendes hela lif och själ kan så koncentrera sig i dess
öga, eller rättare sagdt, huru hela detta väsende kan så
förvandlas till en spanande blick, som fallet är med den vildt
sköna sjömanshustrun, hvilken från den stormkringrasade, af de
uppspringande vågorna skakade klippan skådar utåt mot det
haf, hvarmed hennes make kämpar derborta, ifall ej hans lik
redan lyder dess nycker! Och i alla iall har det lyckats Ary
Scheffer att ställa detta fenomen klart, ösonskenligt, obestridligt
för hvar mans åsyn — och detta utan afiägsnaste skymt af
ef-fektsökeri och forcerad genialitet: det framgår, såsom den
enklaste, naturligaste följd ur situationen och styckets hela
karaktär. Det kan ej vara annorlunda; det måste vara så. Man
känner slagregnet, mot hvars våldsamhet modern söker gifva
skydd åt sina tvänne små, kanske redan faderlösa barn. i sin
för vindarne Haddrande mantel; man hör tydligt dessa vindars
vilda, olycksbådande gnissling; men hvad man förnimmer mindre
klart, är det, som tilldrager sig der borta emellan dessa berg
och bråddjup, hvari det i sina innersta grundvalar upprörda
hafvet är deladt, ehuru fördelningens gränsor oupphörligt
förändras. Att der långt, långt borta kämpas äfven nf andra
krafter än elementernas, tror man sig dock upptäcka; men kampens
utgång är töcltenhöljd liksom menniskans framtid i farornas
högsta stund och i dödens. Så rysligt skön är dock denna till
kamp på lif och död utmanande valplats och den varelse, som
har ett så stort intresse att kunna öfverskåda densamma, att
man nästan känner sig gripen af lust att få kämpa en lika vild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
