Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverallt, hvar helst samhället utsträcker sin vakande blick,
har det uppställt varningsgrader, medels hvilka det kallar dem
af sina medlemmar, som glömt eller öfverträdt sin pligt, tillbaka
till denna. Sä låter ock försynen sina varningar i olika grader
utgå till folken. Når nationerna under fridens välsignelser och
njutning glömt bort, livad deras egentliga frid tillhörer, då
för-nimmes väckelsen, mången gång plötsligt såsom åskan från klar
himmel. Och menniskorna besinna då åtskilligt, som runnit dem
ur hågen, likt en i barndomen inlärd lexa, hvilken för den till
åren komne ej tyckes hafva någon mening mer: de besinna, att
lifvet år för betydelsefullt att kunna tagas endast såsom
jollrande barnalek; men att lifvet ändå är för vanskligt, för att
grunden, om än lagd af den starkaste dödlige, skulle bära det
derpå uppförda verket längre, än det synes den evige godt.
Under närmare ett halft sekel har friden blommat i vårt
land och födt af sig frukter i välmåga och i ett menskligt
njutet lif, bvarom hos våra ofta så hårdt pröfvade fäder ej ens en
aning kunde uppstå, och som än mindre af dem någonsin
knn-nat skådas i verkligheten. Har härunder i det finska folkets
själ trängt den meningen: välmågan, den är mitt verk; min egen
klokskap och omtänksamhet hafva ju beredt den åt mig: lifvets
glada njutning är min rätt; dertill är ju mennisknn till? Har
det finska folket förgätit, att, fastän vapendånet tystnat i våra
dalar, lifvet dock städse manar till allvarlig strid för högre
intressen än en lekamlig förkofrans? Har det gjort sig förtjent
af en sträng påminnelse om nödvändigheten att ifrån flärdfullt,
lättfårdigt filtande gå tillbaka i sig sjelft och : sitt innersta
anställa en obesticklig räfst och ransakuing om det, som dess
ger-ningar förtjent hafva?
Han, på livars läppar svaret uppå folkens liksom den
enskildes högsta frågor hvilar, talar ej nu mera till dem i ord:
hans tal förnimmes i tecken, hvilkas tydning är lemnad hvarjom
och enom fri. Den, som skrifver dessa rader, vågar dock ej
en sådan. Han tillåter sig blott att erinra om händelser,
hvilkas minne tiden, äfven Där den hunnit utplåna från förteck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
