Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen på de lefvande hela den generation, som förnummit
tecknen, ej skall hafva förmått tillintetgöra ännu.
Man knorrade här ifrigt öfver vår herre, som ej lät våren
komma med en lifvande värme på en tid, man ansåg sig
berättigad att föreskrifva. Dock omsider medförde vår och sommar
icke blott värma, utan en hetta, hvilken bortsvedt åtskilligt af
det, som var oss dyrbart och kärt ej blott för ögonblicket, men
som hade vuxit ihop med glada förhoppningar, långt sträckta
i framtiden. Den korta tidrymden af tre månader bar varit
mer än tillräcklig att drabba Finland på mer än en hjertpunkt,
hvarur länge, länge öppna sår skola blöda. Knappt var
blomstermånaden inne, då föll, skördadt af dödens lie, ett af de
högsta palmträd, som någonsin spirat upp ur det finska
vetandets karga jordmån. I grafvens genljudslösa hvalf förstummades
den kraftfulla stämma, till hvilken Europa begynte lyssna
akt-ningsfullare än till någon annan, som höjt sig förr eller höjde
sig nu från dessa nejder. Castrén bars dit, hvarifrån ingen
återkommer, och åtföljdes af hela sitt lands bittra saknad.
Knapt hade Finland sansat sig efter denna oersättliga förlust,
innan ett nytt sorgebud af ehuru annan, dock stor betydelse
klagade kring bygderna. Det förtäljde, att detta Björneborg,
hvilket citerades såsom exempel på den ifver, nitet för de
ma-teriela intressenas förkofran väckt i Finland, nu mera var
för-vandladt till ett namn, betecknande några grushögar, med hvilka
stormen lekte. Och allvarligare, än på länge varit fallet,
begynte man behjerta, att Gud är stor. Men man glömmer lätt
i den tid, livari vi nn lefva. Man hade fått annat att tänka
på och hann ej tänka mer mycket hvnrken på Björneborgs
olycka eller på Guds storhet. Då flög åter ett ilbud, utsändt
af sorgen, genom stad och land. Det visste berätta: Wasa,
det gästvänliga hemmet för trefnad och aktning för kunskap,
konst, intelligeus har gått samma väg, som det idoga
Björneborg — i det toma intet. Detta Wasa, hvilket, ehuru så ofta
kringhvärft af krigens eldnät, framstått ur faran räddadt, faller
nu tillintetgjordt ned i famnen på fridens mildaste lugn, likt en
krigsman, hvilken oåtkomlig för förderfvet under fejden, stupar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
