Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Komma. — Jag vill fresta,
Om min lijelp ej hinna mäktar
Fram till dig: — det vore rätta
Ögonblicket att dig rädda
Från de faror, som dig hota
Ur en dunkel framtids smyghål. — —
Träffadt! Nu du ändteligen
Ligger, som förut jag spådde,
Vid min fot. Jag hoppas lusten
Till att sjunga har för alltid
Stannat qvar i blåa rymden.
Hvad? Så stelt och kallt du skådar
Opp mot mig! Har du då icke
Någon tacksam blick att sända
An till den, som dig har räddat
Från att tråna, att begråta,
Långsamt tärd, din ungdoms himmel.
Upp mot hvilken ined förtröstan
Du dig höjde? Ja, jag inser,
Att till dina dygder icke
Tacksamhetens hörde. Lika
Mycket; mig dock tröstar känslan,
Att jag har en mensklig gerning
Nu föröfvat. Arma lärka!
Hvilken genväg viste jag ej
At dig, innan du har hunnit
Genom pröfningarnes öde-
Marker kräla fram till målet!
Ej du lärde dig att älska;
Men du undslapp att besvikas.
Hoppet slog ej ut sin blomma
I ditt hjertas rosengårdar;
Men der härjade ej heller
Jordiska bekymmers stormar.
Mycket du ej egt att minnas,
Men likväl ej heller något,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
