Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och sjunka ned uti de blåa fjärdar,
Som hvirfla, aldrig stelnande af köld
Kring månens isö, hvilken ensam frusit.
Nu ljusnar, höga natt, din uppsyn, då
Du detta kala älsklingssnöfält skådar.
Med skäl du älskar ock dess platta köld.
Hvad jorden har, derpå kan ingen lita:
Ej ens dess snögrund bära skäll för evigt
Din mantels släp. Ditt välde bättre hvilar
På månen. Bygg din borg uppå dess fläckar.
När äfven den i droppar smältes bort
För vårens sol, då stundar, natt, ditt fall.
Och djupare, än jorden gömmes nu
Af snöfält, under jorden skall du gömmas
Af ljusets härar, som i uppror svärma
Och fordra räkenskap för din regering,
Fast förr de tegat vid hvarenda nyck.
Du derför hata måste vårens sol.
Skym bort den, om du kan, ett enda år,
Och seger du för många år har vunnit.
När se’n du ser från månens ispalats
Till jorden, skall du varsna här och der
På den ock några fläckar. Bygg ditt andra
Palats på dem. — Den grunden skall ej svika.
Det är allt lefvandé, som dött på jorden.
II.
Ersättningen.
Min lycka såg jag ramla
I grus mot gruset ned,
Och hoppet hördes famla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
