Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tyst, tyst, min viin! Slikt oljad köfves föga
Och skulle röja blott en nödställd flykting.
En älskare det är kanske, som väntat
Med bruten andedrägt och med ett öra,
Så skarpt som tusende, att slutligt höra
De rädda steg, som skulle nalkas honom?
Låt honom klappa — han bör vara van
Att vänta fåfängt under nattens timmar.––––—
Dock ej en älskare och ej en flykting
Af vanligt slag nu söka sig en tillflykt.
Det vinden är, som tjuter likt ett vilddjur
Ännu, då sömnen med sitt vingslag re’n
Har torkat bort hvar tår från menskans anlet.
Det vinden är, som irrar hemlös än,
Se’n hvarje dödlig sökt ett hviloläger.
Hvad! Har du gamle fågelfrie ej
Re’n tröttnat att förgäfves klappa på
Hvarenda boning, ängsligt för dig stängd?
Tag mod och stolthet till dig. Har du icke
Den vida verlden för dig? Ömkligt syns,
Att du, som gränslöst välja kan ditt hemvist,
Tycks bära afund till oss, som oss nöja
Med ringa, trånga kojor. livad! du tränger
Inunder hvarje takdropp, söker opp
Ett skjul. Man kunde lätt ju tro, att du
Af ålderdomens svaghet gråter der.
Blygs! Mörk är- väl din hy, men rodna borde
Du, om du nånsin kunde det. Gråt ej!
Hvad hjelper, att du tjuter? Dö då, eller
Lef nöjd i dina mödors minne. Men
Du äfven annat bar att minnas. Lef
På det och lugn se mot din svarta framtid.
Jag är hvar sorgsens vän. Jag derför vill
Ditt minne lätta med att dervid fästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
