Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dess skiften hitta ingen stråt: den spärras
Af evigheten, som går ostörd vakt
Vid deras port och ned från dunkla murar
Ur toma ögon stirrar in allt jemnt.
Jag ensam känner detta stela anlet,
Hvarpå ett enda drag ej sig förändrat,
Fastän jag ryst för det så länge, att
Den stund, då först jag såg det, borde heta
Åtminstone i går. Ack! evig natt
Har ingen morgon, har ej ett i går.
Skänk mig en enda qväll, o evighet!
Fyll sedan gerna dina ögongropar
Med allt mitt hjertats blod, om någon droppe
Der spritter qvar, som de ej hittills sugit.
Måhända klättra juniqvällens strålar
Nu viga längsmed fängselgallrets trappsteg:
På afstånd barnen se den glada leken
Och fröjda sig åt granna skimmerprakten.
De veta ej, att denna leken lekes
Med hån uppå en graf, uti hvars djup
Ett lif förmultnar långsamt — långsamt—långsamt
Och räknar matkar, men ej dagens stunder,
Och mäktar ej ens önska hämndens njutning.
Fins ej en makt, som kan en solens stråle
Tillfångataga och den sluta in
Uti ett nattligt livalf? — Den är ju fri!
Förmätet drömmer den på molnets bäddar
Och styr sin gyllne flottbro öfver viken
Och bor med fogeln djerft på trädens krona
Och bleker purpurn uti furstemanteln
Och leker uppå lagens granna taflor
Och gycklar fräckt med tempeltornets spiror.
J jordens makter, som ett menskohjerta
Med all dess skatt af helga, sköna känslor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
