Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Djupt af dunkla skuggor svepes,
För att städse vandrarn varna.
Hcötiöpiggafnc.
• *Uii #
Blek ock kall augustimorgon stirrar
Ned på Karvia, det lågt belägna.
Som två svärd, borttappade på flykten,
Stelt bland gräs dess begge åar blänka.
Ingen sky med slappa vingar störtat,
Lik en fiskmås, än till deras botten;
Yinden, som sökt skygd i dimmans sköte,
An ej blifvit skakad nr sitt gömsle,
Ock dess pust ej ilat än att plocka
Höstens frukt i norden — gula löfven,
Som brådmognat under sista natten.
Fogelljuden, irrande likt bladen,
Än ej dignat ned ur kalla himlen.
Här och der blott från den klena hjordens
Bäddar klämta klockors slag, som väcktes
Medvetslöst af stela lemmars skakning,
Skrämmande vallhjonets sista drömmar.
Ej dock herden stiger fram ur hyddan,
Då dess dörr nu knarrande sig öppnar.
Hemmansvärden sjelf utnr den träder,
Bärande sin yngste son, den späde,
Uppå armar, som med björnar brottats
Och vid Lappo stridt, så att bland sjelfve
Bjömeborgarene undran väcktes.
Stelt hans anlet hvilar än kring ögat
Som kring stränderna af bäcken höstis.
Men nu genom djupa ansigtsfåror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
